Inte bara stereotypt utan också fejk

Lyssna till detta reportage från SR Studio Ett som beskriver hur programserien Den Stora Resan fejkas för att den uppmålade stereotypa bilden av Afrika som primitivt och av Afrikaner som mindre vetande ska passa i vår västerländska TV.

Men "serien är inte rasistisk" hävdar Aftonbladets krönikör Jan-Olov Andersson och ser inte själv hur han bidrar till den översittarattityd som serien speglar.

Anklagelserna om rasism är mest fåniga. Hela upplägget med serien är ju att bortskämda svenskar ska möta naturfolk som lever så primitivt som möjligt. Bygger de sina hyddor av kobajs kan gärna inte SVT på sin sajt beskriva dem som mexitegelvillor.

Skriver Jan-Olov Andersson och jag hickar av förvåning över hans ord. Han har varken sett eller hört något av det som kritiken pekar på nämligen att den primitiva värld som han tycker är så pitoresk och roande inte existerar utan är en värld skapad för att roa oss svenskar 2009 på samma sätt som kolonialtidens överklass roade sig med pitoreska inslag av de "primitiva" naturfolk som man behärskade.

Jag skäms över SVT. Jag skäms över att bidra med licenspengar. Kanske kan jag i fortsättningen få betala min TV licens med mjöl och socker?

SVT exploaterar minoritetsfolk

Jag trodde inte det var sant men tyvärr måste jag nog inse att min licenspengar till SVT och det som kallas Public Service går till att odla fördomar emot andra kulturer.

Jag finner inga ord men mår fruktansvärt illa av denna hänsynslösa exploateringen av minoritetsfolk. Som om vi fortfarande levde på den tiden när västvärlden koloniserade Afrika och delade upp rikedomarna mellan sig och roade sig med att nyttja ursprungsbefolkningen för sitt eget nöjes skull.

Jag kommer att maila SVT och protestera.

Gör det du också!!!

Du kan aldrig någonsin vinna mot media

Det ska också sägas att Linus Thörnblad tillhörde bottenskrapet, lallarna, statisterna och de som inte hörde hit.
...

Men fortfarande vill jag upprepa vad jag upprepat förr: Thörnblad skulle kanske se sig om efter nåt annat, som inte involverar hopp, tävling och publik.

Så skriver Mats Olsson, Sportkrönikör på Expressen som presenteras på Expressens bildbyline med epitetet:
Sveriges mäktiges krönikör.

Denne mäktige krönikör tycker inte om Linus Thörnblad. Han tycker så illa om honom att han tillhör "bottenskrapet, lallarna och statisterna". Mats Olsson tycker inte att Linus Törnblad, 24 år ska ägna sig åt något som "involverar hopp, tävling eller publik".

Linus Thörnblad försöker, enligt egen utsago få tag i Mats Olsson för ett samtal men Mats Olsson är inte anträffbar. Då gör Linus Thörnblad en banderoll med texten Mats Olsson och två överkryssade getingar. Friidrottsförbundet ger honom en muntlig varning för detta för Sveriges mäktigaste krönikör behöver man hålla sig väl med.

Jag har full sympati för Linus Thörnblads reaktion men tyvärr kommer det inte att hjälpa. Mats Olsson, Sveriges mäktigaste krönikör kommer att tycka ännu mer illa om dig och kommer att ta första bästa tillfälle för att hämnas. Mats Olsson tycker inte att du ska ägna dig åt något som "involverar hopp, tävling eller publik" och då är det bästa du kan göra att bara lägga ner alltsammans.

Media kommer att jaga dig som en räv på rävjakt tills du står där flåsande och inser att det inte finns någon utväg. De kommer att tvinga ut dig ur ditt gryt och jaga tills de fått det blod de så gärna vill ha. Du kommer aldrig undan mediedrevet och du kan aldrig någonsin vinna mot media.

Du hade en dröm om att hoppa höjdhopp men tyvärr...media bestämmer och du kan inget göra.

Förlorad arbetsförtjänst och arvode

Politikerbloggen rapporterar om en politiker som begärt 420 kr per timme för förlorad arbetsförtjänst plus att han fått arvode för sitt uppdrag.

Vi har det också så att man som fritidspolitiker får ett arvode plus ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Man kan säga att arvodet är till för att i någon mån ersätta den tid det tar att läsa in handlingar och att förbereda sig för möten och förlorad arbetsförtjänst får man för att ersätta den tid man avsätter för själva mötet eftersom man då inte får ersättning från sitt arbete. Ersättning för förlorad arbetsförtjänst kan du ju inte få om du är arbetslös eller pensionär.

För mig som arbetade inom kommunen gällde att jag fick tjänstledigt med lön för den tid som mötet varade men sedan debiterades det på min nämnd istället för på min arbetsplats. Nu har det ju aldrig varit aktuellt med sådana summor som 420 kr per timme för min del.

Idag som heltidspolitiker så har jag ett arvode oavsett hur mycket tid jag lägger per månad. Min månadslön täcker allt, även de andra uppdrag som finns kopplade till uppdraget som tex kommunalförbundet och en del ombudsuppdrag vid årsmöten. Det utgår alltså inget extra arvode för det. Det enda som jag får extra betalt för är fullmäktiges möten en gång per månad.

Så nu har jag redogjort för mina ekonomiska förutsättningar och det kanske är ett uppdrag för lokalpressen att granska om det kanske också i vår kommun finns politiker som erhåller 420 kr eller mer per timme plus arvode. Jag tror att det skulle kunna bli en intressant sammanställning av självklart offentliga uppgifter.

Hur tänkte de nu...

Via Joels blogg hittade jag denna notis som bevisar att detta är upp och nervända världen.

Jag trodde i min enfald en gång i tiden att facket var till för arbetarna. Mer och mer börjar jag inse att det inte är sant.

Hur tänkte de nu eller tänkte de inte alls. Jag vill hemskt gärna ha en förklaring på varför lönen måste sänkas till den så kallade stupstocksnivån.

Någon?

Samtal från en kommuninnevånare

Kan man bedriva på många olika platser. Mataffären, på gatan, mail eller telefon. Det är viktigt och värdefullt med den feedback som jag får även om mina barn säger att de snart vägrar att gå och handla tillsammans med mig för att det tar sån tid för att folk vill stanna och prata. (Klar överdrift, enligt mig ;) )

Häromkvällen ringde en person som hade synpunkter på Mogärde. Där beslutades ju att inflyttning till seniorbostäder skulle ske efter hand och att inga av de nu boende skulle flyttas därifrån. Personen som ringde tyckte däremot att det var ett dåligt beslut. Vi skulle omgående gjort om hela Mogärde till seniorbostäder och flyttat de nuvarande boende till andra inrättningar. Som det nu är, tyckte personen, att inflyttningen gick alldeles för långsamt.

Det är ju nu medan jag är pigg som jag har nytta av ett seniorboende, sa personen. Vi pratade också om bristen andra lägenhetsalternativ och det är ju ett faktum att det saknas centrala lägenheter i Vetlanda. Ett projekt med drygt 40 lägenheter som ett privat företag skulle bygga centralt har ännu inte blivit av. Jag vet inte det exakta skälet men det kom ju en lågkonjunktur som säkert påverkat. Höga byggkostnader gör förmodligen också att byggarna tvekar. Mark finns i centralorten, både obebyggda tomter och möjlighet till förtätning av områden men det blir ofta protester från närboende som gärna vill att det ska byggas bara inte just i deras närhet.

Ett projekt som jag ändå hoppas att det ska bli av är lägenheter på ett område som styckats av bakom den gamla prästgården. Det blir både ett vackert läge och det ligger också centralt och bra.

Jag vet också att byggnation är på gång på de första en-kronastomterna och det känns positivt. Även där hade vi ju otur med att lågkonjunkturen kom just när vi hade sålt ett flertal tomter. Låt oss hålla tummarna för att man nu är beredd på att gå vidare och också bebygga sina inköpta tomter.

Besök till Emåförbundet

Just nu pågår ett besök på Emåförbundet genom Ramboll naturas utbildningsprogram (IWRM). Deltagarna som kom från 22 olika länder är i Sverige på en 3 veckor lång utbildning och som ett led i denna utbildning tillbringar de några dagar i Vetlanda.

Idag var det jag och P-O Högstedt som träffade gruppen en stund på förmiddagen. P-O beskrev vårt arbete med dagvattenhantering, natur och skogsfrågor och till mig kom många frågor som rör samarbetet kommuner emellan när det gäller vattenfrågorna. Men det kommer också allmänna frågor om vårt demokratiska system, beslutsnivåerna (nationella, regionala och lokala) och en mängd andra frågor.

Vårt upparbetade samarbete i Emåförbundet har blivit en viktig kugge i det globala klimatarbetet. Emåförbundet har en hög status som konsultresurs i världen när det gäller vatten och miljöfrågor och är en mycket anlitad resurs för andra som funderar över denna typ av frågor.

I och med det mycket goda rykte som Emåförbundet har i dessa sammanhang så förläggs en hel del utbildningar hit. Många vill dra nytta av förbundets kunskaper och med Bo Troedsson i spetsen så sker en kunskapsöverföring som är ytterligt värdefull inte minst i ett globalt perspektiv.

För mig var Emåförbundets verksamhet något av en doldis innan jag fick möjligheten att som kommunalråd sätta mig mer in i verksamheten och jag tror tyvärr att det är en doldis för många av våra kommuninnevånare. Nu när jag vet mer så känner jag en stolthet över att få vara med och påverka klimatfrågorna även globalt med tydlig praktisk handling och jag känner en stolthet över Emåförbundet roll i detta viktiga arbete.

Snart åker denna gruppen vidare och deras besök har förmodligen gått ganska obemärkt förbi de flesta. Inbjudningar har gått ut till media men de har inte hörsammats. Jag tror också att vi själva kan bli bättre på att informera till exempel på kommunens hemsida. Genomgången av kommunkompassen visar på att vi har ett förbättringsområde när det gäller att presentera våra internationella samarbeten för våra kommuninnevånare och det ska vi titta över.

Skillnad på folk och folk

Journalister som sprider osanna rykten om doping som får genomslag i hela världen eller skriver artiklar som leder till konflikt på regeringsnivå mellan länder kan tydligen jobba kvar ändå. Alla ursäktar alla är hänsynsfulla inga medier startar drev mot en av sina egna.

Hade det varit en politiker eller annan mer eller mindre offentlig person som hade skrivit eller talat om samma saker så hade drevet gått tills denne fått kasta in handduken och rullats i tjära och fjädrar. Han eller hon hade DO och JO anmälts och förmodligen fått en polisanmälan på sig. Alla tidningar hade skrivit spaltmeter efter spaltmeter. Journalister och fotografer hade belägrat dennes hem och jagat sitt villebråd. I TV hade vi fått se närgånga filmer på när personen löpt gatlopp mellan skrikande journalister och fotoblixtar. Man hade grävt fram mer eller mindre smaskiga detaljer från personens privatliv, publicerat betyg från skolan, inkomstuppgifter, fastighetsinnehav och pressat gamla farmor till en intervju om personens barndom med privata detaljer. Slutligen hade man tvingats kalla till presskonferens och göra full pudel och avsätta personen från sina uppdrag.

Det är lite olika...

Konflikt och ansvar

En artikel i Aftonbladet håller på att skapa en stor politisk konflikt mellan Israel och Sverige.
Är Sveriges regering ansvarig för det som en tidning publicerar?
Jag hoppas verkligen inte att det är så.

Vi har tryckfrihet och yttrandefrihet i vårt land. Fulla ansvaret för det som publicerats ligger helt och hållet på journalisten själv och på ansvarig utgivare av tidningen.

De får stå för det som publiceras och får ta ansvaret för konsekvenserna av en publicering. Inte Sveriges regering.

Om is på Tjustkulle

Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter.

Så står det i de pressetiska reglerna, nr 13.
Idag är det en artikel i Vetlandaposten angående Tjustkulle idrottsområde där jag är citerad från en artikel på kommunens hemsida den 30 juni. Jag vet också att jag då blev intervjuad och att tidningen skrev om att det i det läget inte blev någon bandy/hockey-hall på Tjustkulle. Vi får gå tillbaka till ursprungsplanen, sa jag.

Dagens artikel gick ut på att det inte hänt något sedan dess och innehöll en del frågor och spekulationer som ställdes mot mitt uttalande från 30 juni. Ingen från tidningen har sökt mig vare sig på min mobiltelefon eller på min hemtelefon vilket annars är det vanliga. Ingen hade heller sökt mig på min arbetstelefon under dagtid igår.

Hade de gjort det så hade jag kunnat svara på frågorna om planerna. Jag har ingen som helst möjlighet att påverka vad eller hur Vetlandaposten skriver och chansen att få ge en kommentar samtidigt med artikeln är ju förbi så därför svarar jag så här i efterhand här istället.

Ursprungsplanen för Tjustkulle innebär en månskensrink för hockeyn och utbyte av kylanläggningen på bandyplanen. Där ingår också en upprustning av omklädningsrum. Idag finns inga pengar avsatta i budget utan steg nummer ett blir att få med en finansiering i budget. 2010 års budget är redan tagen så vi pratar förmodligen 2011 års budget. Det innebär att byggande, om det ska ske i kommunens regi, tidigast kan ske 2011. I annat fall måste det beslutas om ett tillägg till 2010 års investeringsbudget. Skulle Arenabolaget komma med en lösning innan dess så är vi öppna för att lyfta diskussionen igen.

Jag vet att jag svarat på detta sätt tidigare i samband med uttalandet den 30 juni och att också Vetlandaposten skrivit om det då. Men nu är det nu.

Bok om Uppdrag Gransknings metoder

Paul Ronge har mångårig erfarenhet som journalist och sedemera som PR konsult. Nu har han skrivit en bok om medieträning och krishantering. Boken heter "När Janne Josefsson ringer - så klarar du pressen".

I de granskande programmen, som Kalla Fakta,Uppdrag Granskningoch Folkhemmet, är sannolikheten stor att du får en betydligt hårdare behandling. Intervjuerna kan pågå i över en timme utan avbrott, ändå sänds kanske bara någon minut. Du bildsätts i negativa vinklar. Ofta kastas för dig helt okända dokument fram och fotografen kommer att zooma in hur du ångestfyllt försöker sätta dig in i innehållet, medan svetten bryter fram i pannan. Försöker du avbryta en intervju som pågått långt över överenskommen tid, så fotograferas du med ryggtavlan mot kameran som en flyende brottsling. Det beror på att dessa programs »affärsidé«, eller »format«, som det kallas på TV-språk, inte bara handlar om att avslöja oegentligheter och att sätta dit myglande politiker, kommunbyråkrater, fuskande städentreprenörer, ICA-handlare eller mäklare som handlar med svarta lägenheter. Avslöjandena ska också ske under största möjliga förnedring. Brallor ska dras ner och ansikten ska tappas. Underhållningsvärdet ligger i mobbningen, som fyller samma funktion som stupstocken på medeltiden.

Sorgen och glädjen vandrar tillsammans

Just nu är sorgen ständigt närvarande men i den också ljusa stunder och glada minnen.

Renen och nödstoppet

Det var en rätt rolig händelse idag med en stor ren med stora horn som stod mitt i vår väg. Håkan körde och tvärstannade och skrek efter sin kamera. Nu råkade det vara så att den fanns i bagaget och kunde inte nås. Håkan kastar sig då ut ur bilen, öppnar bagageluckan och tar fram kameran. Under tiden sänker renen hornen i vår riktning och börjar vagga med bakbenen.

-Du får gå runt till förarsätet och köra medan jag fotar säjer Håkan till mig.

-Aldrig i livet protesterar jag, renen ser livsfarlig ut och tänker gå till attack. Jag går inte ur bilen.

-Äsch vad du är fånig säjer Håkan det här är ju spännande.

Varpå renen vänder sig och börjar makligt gå tillbaka till skogen samma håll som han kommit från.Kvar på asfalten syns efter renen bara en stor våt fläck. När jag trodde att han förberedde sig på anfall så var det bara så att han var kissnödig! :D


För att se bilden i större storlek klicka här.

Semesternöje

Ett fynd blev det idag på Myrorna i Luleå. En vacker kökshandduk i halvlinne med broderat monogram "H". 25 kronor kostade den och det har blivit mitt lilla semesternöje att bläddra bland gamla fina kökshanddukar på loppis för att se om det kanske går att hitta någon med rätt monogram.

Tänk vilket arbete som lades ner på något så "enkelt" som en handduk att torka disk med. Ofta handvävda av kanske till och med egenodlat lin. Och så ett broderat monogram som ytterligare förhöjer känslan av det fina.

Det finns inget som går upp mot en lagom mjuk linnehandduk. Det bara är så.