Ersättare får betalt som åhörare

Är rubriken på lördagens huvudnyhet i Vetlandaposten (finns tyvärr ej på nätet så jag kan inte länka)

Artikeln går ut på att närvarande men ej tjänstgörande ersättare vid ett sammanträde i Vetlanda kommun får 75% av ordinarie arvode. Reportern har också tagit reda på hur mycket detta kostat skattebetalarna under ett år i fullmäktige. 12375 kr plus reseersättning.

Så har man också frågat några kommuninnevånare och två av tre tillfrågade tycker inte att ersättarna ska få arvode.

Låt mig lägga till några viktiga saker som inte finns med i artikeln.

För det första är ett arvode inte bara "lön" för några timmar vid ett sammanträde. Som politiker ska du också läsa in dig på alla de frågor som ska beslutas. Det är en försvarlig mängd varje gång det kan alla intyga som någon gång suttit i en nämnd eller styrelse och det tar tid. Du ska gå på partiets gruppmöten för att där diskutera de frågor som är aktuella.

För det andra. Vad innebär det att vara ersättare? Jo, att du måste vara så påläst och insatt att du när som helst ska kunna gå in och tjänstgöra för någon ordinarie ledamot. Du kan behöva rycka in med kort varsel eller till och med under pågående möte.

För att kunna göra ett gott jobb för demokratin så bör du som ersättare vara med på så många sammanträden som du har möjlighet till. Det handlar om att vara insatt i en verksamhet och att följa den politiska diskussionen.

Till sist. En ersättare i en nämnd har inte bara närvarorätt utan också yttranderätt. Det är många ersättare i till exempel kommunstyrelsen som tar chansen att delta i debatten och att uttrycka sin åsikt och jag vet flera kloka inlägg från ersättare som givit en debatterad fråga en ny inriktning även om ersättaren inte själv får lägga nya förslag.

Vad är det som gör att man engagerar sig som politiker. Ja, frågar du någon av oss så tror jag att du får svaret: För att vi brinner för någon/några frågor och för att vi vill förändra världen till en bättre plats. Därför lägger vi timme efter timme av vår tid för demokratins skull.

Är det engagemanget inte ens värt 375 kr per månad, ja då vet jag inte hur vi ska kunna rekrytera nya politiker i framtiden.

Dagens logistik

Jag skulle till Älmhult och direkt därifrån till Stockholm. Lena från Åseda behövde lämna bilen i Vetlanda och sedan åka med mig från Vetlanda till Älmhult. I Nottebäck hämtade vi upp Ewa från Högsby och i Växjö anslöt Lisbeth från Borgholm.

På eftermiddagen tog jag tåget från Älmhult till Stockholm medan Lena, Ewa och Lisbeth tog bilen tillbaka Lisbeth hoppade av i Växjö, Ewa i Nottebäck Lena körde sedan min bil till Vetlanda där hon hämtade sin bil på verkstaden och åkte sedan hem till Åseda.

Själv har jag i Stockholm ikväll fyllt på med mängder av Centerkvinnoenergi.

Aftonbladet och kommunismen

Centerpartiet kampanjar för frihet och firar 20 årsjubileum av Berlinmurens fall. Samtidigt i Aftonbladet får ett äldre par som saknar gamla DDR breda ut sig med sina uppfattningar utan någon journalistisk balans och analys.

Jag klickade mig in på alla länkar och blev mer och mer fundersam över Aftonbladets syfte. Är det att hylla kommunismen. Ja, det förklarar ju i så fall varför den fd KGB-kontakten Jan Guillou fick igenom denna krönika i Aftonbladet.

Ett större syfte slår mig plötsligt... Är det så att propagandamaskinen Aftonbladet bereder väg för Lars Ohly som minister.

Jag har varit kommunist sedan jag gick med i Kommunistisk ungdom 1978 och aldrig förknippat det med diktatur eller förtryck säger Ohly i Aftonbladet den 27 maj 2000.

Vi ska liksom vänja oss vid tanken. Kanske till och med kunna säga till varandra så som makarna i Aftonbladets reportage:

– Visst fanns det brister. Citrusfrukter var svåra att få tag på. Bananer var sällsynta. På vintern fanns det inga tomater men vem behöver det?

Vice förbundsordföranden fick ordet

I en spalt i Centerkvinnornas månadsbrev alltså... här kommer min text.

Min mormor Berta Karlsson som föddes 1905 var en av pionjärerna i dåvarande Centerkvinnorna (SLKF) i sin hemkommun, Älghult i Småland. Hon satt i kommunala nämnder och hon stred för kvinnors rätt och lika värde. Som småbrukarhustru var hennes dag fylld av arbete men hon hade ändå tid till ett aktivt samhällsengagemang. Det är tack vare henne och många andra starka, engagerade och kunniga kvinnor som jämställdhetsfrågorna finns som ett naturligt inslag i vårt moderna samhälle.

Det är i år 30 år sedan vi fick vår första jämställdhetslag, en lagstiftning som drevs igenom av det Centerpartistiska statsrådet Karin Andersson. Låt oss vara stolta över det arv vi har att förvalta och låt oss föra detta arv vidare till våra barn och barnbarn på samma sätt som vi fått arvet av tidigare generationers vardagshjältinnor.

Jämställdhet är retro skriver Centerkvinnorna och vi syftar då på att även om möjligheterna för dagens kvinnor ser helt annorlunda ut än de gjorde på min mormors tid så har vi fortfarande mycket arbete kvar till verklig jämställdhet mellan kvinnor och män.

Vi tar vår stolta historia med oss in i framtiden!

Lena Ek som kommissionär!

Inte för att hon är Centerpartist.

Inte för att hon är kvinna.

Utan för att hon är en ytterst kompetent och kunnig person med förmåga att på ett tydligt sätt föra Sveriges talan i ett smalare men vassare EU.

För att hon som liberalernas talesperson i den viktiga telekomfrågan har fört frågan mot ett tydligare integritetsfokus. Och fått igenom viktiga förändringar och krav.

Go Lena!

(S)ynen på ungdomarna

Jag följde nyfiket S-kongressen för att se om det verkligen var ett nytt parti så som Mona Sahlin sagt men tyvärr var det fortfarande gamla lösningar på nya tiders dilemman.

Och det jag var mest intresserad av var precis som vanligt. Ungdomspolitiken alltså.

Egentligen är det bara Centerpartiet som något vågat utmana det rådande systemet. Men även här finns fortfarande mycket att göra.

Socialdemokraternas recept för ungdomspolitiken går ut på fler praktik och utbildningsplatser, lärlingsplatser och trainee. Hela paketet andas inställningen att ungdomarna egentligen inte är lika viktiga som de äldre på arbetsmarknaden. De unga ska öva tills de äldre frivilligt lämnar över sina platser. Generationsväxling är ett vanligt ord och vi ska förstå att de unga behöver mer kunskap och aldrig kommer att kunna jämställas med oss som redan har kommit in på arbetsmarknaden.

LAS är bara ett exempel på att unga ska inse att äldres anställningsår ska gå före ungas kompetens. Vi lever fastlåsta i en föreställningsvärld som egentligen har sin grund i gamla tiders erfarenhetsbaserade arbetsliv och blundar för att tiderna har förändrat grundvillkoren på arbetsmarknaden. Det är inte längre självklart att det är de äldre som bättre klarar CNC-maskiner eller den högteknologiska utrustning som idag är mer regel än undantag på vår industri. Det är inte längre självklart att det är de unga som behöver mer utbildning utan det är ofta de äldre som skulle behöva en rejäl kompetensutveckling för att hålla uppe landets tillväxt och kapacitet.

Som det är nu så är vi fastlåsta i ett förlegat system. Och att utmana detta system gör man inte ostraffat. Ungdomsväljarna är en marginell grupp som dessutom ofta inte ens röstar medan de etablerade och äldre samt pensionärerna är den stora väljarbas som inget parti vågar stöta sig med. Dessutom är medelåldern bland dagens politiker hög och det ger en tyngdpunkt mot en politik som knappast gynnar ungdomar. Och det är dessutom riskfritt att göra så ända tills ungdomsgrupperna faktiskt reser sig och kräver makt och inflytande och ett förändrat systemtänk.

Två punkter på förändringar som jag skulle vilja se är:
-Reformera LAS. Låt faktisk kompetens väga mer är anställningsår. LAS fungerar som ett effektivt hinder för unga på arbetsmarknaden. De kommer inte ens in på arbetsmarknaden och de tvingas gå först. LAS skapar en extremt sned arbetsmarknad. Ett företag hade på tjänstemannasidan en medelålder på ca 50 år och en medelarbetstid på ca 27 år. Hur framtidsinriktat och dynamiskt är det?

-Underlätta det livslånga lärandet. Vi förväntas arbeta till 65 års ålder. Under hela detta arbetsliv behövs ständig utveckling. Man måste kunna läsa med studiemedel under hela sitt yrkesverksamma liv. Förr läste man vid universitet eller Hermods som ung och sedan jobbade man. Numera behövs ständig kunskapspåfyllning. Detta skapar dessutom möjligheter till vikariat för yngre, riktiga jobb istället för attständigt tvingas öva och öva.

Dessutom behövs en attitydförändring i samhället. Sluta upp med att se ungdomar som ett problem. Ungdomar är inga andra klassens medborgare. Ungdomar är en resurs med hög kompetens och arbetsförmåga.

Lästips från Staffan Danielssons blogg

Kloka tankar. Denna gång om Jan Guillou.