Mått på ålder
Vi firade ju 20-årsjubileum alldeles nyligen och man kan fundera på hur snabbt åren går. Jag tycker inte att det var länge sedan barnen var små och till hösten börjar storasyster gymnasiet. (suck)
Att åren går märks också på andra sätt. Saker börjar bli utslitna. Vi bytte diskmaskin för ett tag sedan och den var inte så gammal, trodde jag. Tio, elva år så där kanske. Men det visade sig att den var sjutton år och föll för åldersstrecket.
Gamla lakan är underbart mjuka och sköna men också väldigt sköra och rätt var det är så blir det stora revor på de mest slitna punkterna. Utslitna lakan blir putsdukar men det finns en gräns för hur många putsdukar man behöver i ett hem och plötsligt finns det väldigt många i vårt hus. Slänga har jag svårt för men inser förstås att jag egentligen inte behöver en hel kasse med putsdukar.
Och när jag lägger undan och säger att jag ska klippa trasiga lakan till mattrasor så ler min man överseende och jag tror att han skänker en tanke till de kassar med mattrasor som finns på vinden och som jag ska göra något åt en annan gång eller i ett annat liv.
Strykbrädan föll ihop en kväll och jag började fundera över dålig kvalitet och annat innan jag insåg att den har hängt med sedan jag flyttade hemifrån för att gå på gymnasiet i Nässjö. Alltså sedan 1981. Nästa tanke var om man kanske skulle kunna svetsa staget som lossnat i fästet men nu har jag lämnat de tankarna och vi köpte en ny strykbräda för 249 kronor.
Den gamla ställde vi ut i garaget för att köras till tippen nästa gång det blir resa dit...
...om jag inte kommer på någon snitsig reparation som gör att den kan tjänstgöra som hopfällbart extrabord i tvättstugan...
...fast det är inte värt att nämna något om det...
...än
Att åren går märks också på andra sätt. Saker börjar bli utslitna. Vi bytte diskmaskin för ett tag sedan och den var inte så gammal, trodde jag. Tio, elva år så där kanske. Men det visade sig att den var sjutton år och föll för åldersstrecket.
Gamla lakan är underbart mjuka och sköna men också väldigt sköra och rätt var det är så blir det stora revor på de mest slitna punkterna. Utslitna lakan blir putsdukar men det finns en gräns för hur många putsdukar man behöver i ett hem och plötsligt finns det väldigt många i vårt hus. Slänga har jag svårt för men inser förstås att jag egentligen inte behöver en hel kasse med putsdukar.
Och när jag lägger undan och säger att jag ska klippa trasiga lakan till mattrasor så ler min man överseende och jag tror att han skänker en tanke till de kassar med mattrasor som finns på vinden och som jag ska göra något åt en annan gång eller i ett annat liv.
Strykbrädan föll ihop en kväll och jag började fundera över dålig kvalitet och annat innan jag insåg att den har hängt med sedan jag flyttade hemifrån för att gå på gymnasiet i Nässjö. Alltså sedan 1981. Nästa tanke var om man kanske skulle kunna svetsa staget som lossnat i fästet men nu har jag lämnat de tankarna och vi köpte en ny strykbräda för 249 kronor.
Den gamla ställde vi ut i garaget för att köras till tippen nästa gång det blir resa dit...
...om jag inte kommer på någon snitsig reparation som gör att den kan tjänstgöra som hopfällbart extrabord i tvättstugan...
...fast det är inte värt att nämna något om det...
...än
posted by Gunilla Hjelm at
lördag, maj 10, 2008
|
0 comments
links to this post
