Två korta

Två korta kommentarer till "Marklundsfejket" (Staffan Heimerssons benämning).

1)
Om nu Mia skulle vara så fruktansvärt rädd för Osama så är det ju mycket märkligt att hon har kunnat lämna sin son under alla dessa år i Osamas närhet? Att hon aldrig har ens frågat efter honom. Aldrig kontaktat honom trots att hon ofta varit på besök i Oxelösund. Att kontakten så småningom ändå togs berodde inte på Mia utan på hennes nye man. Han ansåg att familjen var viktig, inte hon. Hon har inte ens ett kort på Michael.

Nej Mia/Liza, ingen mamma med sinnet i behåll hade agerat så mot sitt eget barn, där faller storyn på sin orimlighet. Hade Osama verkligen utgjort fara för henne så hade hon aldrig kunnat lämna sitt barn där.

2)
Alla de som nu kämpar för Mia/Liza och menar att deras sanning är den rätta sanningen, de trampar på Michael och hans sanning. Enligt dem så är Mia/Lizas sanning viktigare än Michaels. Han som tröttnade på alla moderns lögner och ville få upprättelse efter alla år, han är tydligen mindre värd än mångmiljonärerna Mia/Liza. Övergiven av sin egen mor, av sin mors släkt, av journalisten Liza som gjort sig känd för att kämpa för barnen och övergiven av alla Liza fanatiska fans.

Mia/Liza drar sig inte ens för att förstöra livet för ett barn, ett barn som ända till nu i vuxen ålder fått leva med alla lögner.

Det måste vara det största sveket av alla, att svika sitt eget kött och blod och kasta det till vargarna. Vilken sorts mor är det och vilken sorts journalist?