Ikväll har det varit en manifestation på torget i Vetlanda. Den handlade om att visa vårt stöd för Mohammed och Rafah Hindi och deras mor som nästa vecka ska avvisas från Sverige efter fem år. Jag har skrivit om det tidigare här på bloggen. Ikväll var jag inbjuden talare och detta var det tal jag höll:
1868 tog en av mina kvinnliga förfäder oxe och vagn och reste de 9 milen från hemmet till hamnen i Kalmar dit det skeppades nödhjälp i form av spannmål till Sverige från Ryssland.
Det var stor hungersnöd i Sverige, människor svalt och den stora emigrationsvågen till Amerika rullade igång. Willhelm Moberg har beskrivit detta på ett målande sätt i sina böcker om Karl-Oskar och Kristina.
Människor lämnade allt för drömmen om ett bättre liv för sig och sina barn. Ett hårt liv väntade. Inte alla kom fram, många dog av umbäranden på vägen. Men det fanns också de som med sina bara händer skapade sig ett bättre liv och drömmen levde. Pengar kunde skickas hem till släktingar i Sverige och fler och fler tog steget över Atlanten. I Amerika togs människorna emot. De arbetsvilliga och ambitiösa människorna välkomnades som en tillgång och sågs inte som ett problem. Många är de utvandrade svenskar som bidragit till det amerikanska samhället.
Så många människor utvandrade från Sverige att det slutligen påverkade det svenska samhället i stort. Folkhemsreformen skapades i början av 1900-talet som ett medel att locka människor att stanna kvar och för att stoppa utflyttningen av arbetsföra, driftiga och ambitiösa människor. Emigrationen blev ett samhällsproblem som måste hejdas och det gjordes genom sociala reformer som gav människor möjlighet att också skapa sig ett bättre liv här hemma.
Idag kommer människor hit till oss i Sverige med samma drömmar som svenskarna hade då. Drömmen om ett bättre liv för sig och för sina barn. En del flyr för sina liv från krig och förföljelse. En del kommer för att de inte har möjlighet att skapa ens grundläggande livsvillkor där de kommer ifrån. De saknar möjlighet till utbildning och arbete. De saknar möjlighet till försörjning.
Vad gör då vi. Jo vi har på drygt 100 år hunnit glömma bort den tid då det var vi som var i samma situation. Förskonade från krig, umbäranden och stora samhällskatastrofer så vill vi låsa om oss, bygga höga murar och stänga ute omgivningen. Vi blir så rädda för att släppa in några andra människor i våra liv att vi glömmer bort den kraft som finns i människans dröm om ett bättre liv.
Vi glömmer bort att de ambitiösa, driftiga och duktiga människor som kommer till oss är en stor tillgång. De bidrar till att förbättra vårt samhälle, utvecklar det och bidrar till vår välfärd och vårt gemensamma samhällsbygge. De hjälper till att lösa den arbetskraftsbrist som idag finns på en rad områden, allt från bristen på läkare till brist på arbetskraft till industrin.
Låt oss nu äntligen sluta upp med att prata om människor som ett problem!
Öppna upp Sverige för kreativitet och utveckling!
Låt oss nu äntligen visa att vi tror på människors vilja och förmåga till att skapa ett bättre liv och ett bättre samhälle för oss alla!
Migrationsverkets beslut är ett inhumant, samhällsekonomiskt slöseri!
Migrationsverket!! Tänk om!!
1 kommentar:
Jodå, ett vackert och mycket välformulerat tal. Men ska du ytterligare förstärka en mening med inte bara ett utan flera utropstecken så säger elementära skrivregler att man då ska använda endera ett eller tre på samma sätt som man avslutaren ofullbordad mening med tre punkter som till exempel: Den som gapar efter mycket...
Skicka en kommentar