Äntligen mamma

Mamma klagar på att jag varit dålig på att uppdatera bloggen ett tag. Det är faktiskt så att jag ransonerar mig själv just nu. Jag är sådan att jag alltid har tusen och ett järn i elden samtidigt och många projekt både på jobbet, i politiken och på den eventuella fritid som blir över av dygnets timmar.

En och annan varningssignal har börjat ringa och jag tyckte det var bäst att ta dem på allvar innan väggen rusar på mig. Alltså ransonerar jag allt och ökar tiden med mig själv och min familj. Det innebär också att ransonera allt som är roligt för problemet är att det är så mycket som är roligt.

Plötsligt har jag till och med skapat mig tidsutrymme för att laga mat. Ett område som varit sorgligt försummat de senaste åren. I går gjorde jag en modern variant av min mormor Bertas revpannkaka. Superenkelt och supergott.

Först skär jag tre paket bacon i bitar, bryner i en stekpanna och låter rinna av.

Fram med matberedaren och sätt i mixerkniven.
Häll i 5 dl mjölk
2,5 dl mjöl
8 - 10 skalade potatisar
2 ägg
lite salt (tänk på att bacon också ger sälta)
Kör tills potatisen är riktigt finhackad

Blanda sedan ner den brynta baconen och slå smeten i smord och mjölad avlång sockerkaksform.

Grädda i 200 graders ugn i ca 45 min. (känn med sticka )
Stjälp upp kakan på galler.

Revpannkakan kan ätas varm direkt från ugnen med lingonsylt. Konsistensen blir då lite kletig som ölandskroppkakor ungefär.

I vår småländska familj tycker vi dock bäst om den så här:

Låt den kallna helt. Då blir den lätt att skära i skivor ½-1 cm. Stek skivorna gyllenbruna och njut med ett glas mjölk och lingonsylt.

Storasyster och jag är ensamma hemma eftersom lillasyster och pappa är i Bruksvallarna och tränar längdskidor. Storasyster har i eftermiddag deltagit i ett luciatåg till häst genom en mörk och regnig stad och jag har varit hästskötare och chaufför. När vi skulle åka hem hade det gått en säkring på bilen som gjorde transporten helt utan lyse. Fram med ficklampsljus från en mobil och upp med motorhuven. Jag var i det läget tacksam för två saker. Snälla hästar i transporten och att det inte var någon av säkringarna som sitter långt in under förarsätets instrumentpanel som var trasig. Det hade varit lite jobbigt att halvligga i leran för att komma åt dessa säkringar. Nej tack och lov var det en av dem som sitter i motorrummet och den var snart utbytt.

Väl hemma kändes det skönt att snabbt kunna skiva och steka det sista av revpannkakan till oss båda som var trötta och hungriga efter en hel eftermiddag ute.