Uppdrag granskning och en aktuell debatt

Kommer ni ihåg det inlägg jag gjorde om att Svt ändrade upplägget på den direktsända debatten från Vetlanda strax innan den skulle sändas. Inga skriftliga bevis för detta finns dock eftersom inbjudan gått ut muntligt och tydligen har förändrats något beroende på vem som bjudits in.

Här kan du läsa ett öppet brev till Svt från tre av de inbjudna gästerna i panelen.

Vi som är verksamma inom det sociala fältet vill diskutera hur vi kan utveckla och förbättra arbetet för att ge rätt stöd till utsatta barn i Sverige. Därför tackade vi ja till att vara med i Uppdrag Gransknings direktsända debatt den 24 april. I de förberedande samtalen utlovades att programmet också skulle blicka framåt och diskutera: Hur fungerar skyddet för de mest utsatta barnen? Vad kan förbättras?
Tyvärr ägnades så gott som hela programtiden åt att om och om igen ställa samma fråga till den politiska ledningen för Vetlanda, ”varför gjorde ni inte något?”.
...
Syftet med Uppdrag Gransknings paneldiskussion kan diskuteras. Utrymme att berätta om negativa erfarenheter av socialtjänsten var det enda som gavs. Vi som hade möjlighet att lyfta sakfrågan till en högre nivå och diskutera hur vi kan utveckla socialtjänsten för att på bästa sätt värna om de utsatta barnen i vårt samhälle, fick liten eller ingen möjlighet att komma till tals.

Eva Hamilton på Svt svarar på brevet och det går att läsa här.

Jag beklagar att ni är besvikna på upplägget och innehållet i den direktsända debatten. Man måste ändå konstatera, att den då pågående diskussionen om det aktuella ärendet gjorde att det var ofrånkomligt att inte låta den frågan dominera debatten. Och att i en direktsänd TV-debatt gäller det kanske ibland också att ta för sig, vilket projektledaren säger sig ha påpekat tydligt för de medverkande.

Svt erkänner självklart inte några som helst fel men tycks känna behov av att försöka bättra på Janne Josefssons arroganta image. Alltså skickas han till de lättsamma pratshowerna i Svt:s programutbud. Ulf Clarén skriver i Sydsvenskan under rubriken"När granskarna förvandlas till pellejönsar":

Och så får vi då se Janne Josefsson, mannen som skrämt brallorna av diverse makthavare, sitta i en soffa och garva och leka kuddkrig med en till antagonisten Adaktusson förklädd Filip Hammar.
...
Seriösa journalister kan så klart också vara trevliga prickar med humor. Men det är ju inte för att de är framstående komiker som de är med i humorprogram. Det är deras kändisskap som ska exploateras och det är onekligen märkligt att de ställer upp på det. Detta vinner varken de eller journalistiken på. Och på lördagskvällen är Janne Josefsson med i ”Stina” ser jag i tv-tablån...

Stina ger sken av att ställa kniviga frågor men Janne Josefsson slår avväpnade ut med händerna och vädjar till publiken "visst är det så?". Publiken applåderar snällt och Janne Josefsson kan skaka av sig obehaget.

En intressant sak fick tittaren ändå veta i Stinas program. Janne Josefsson hade vid 10 års ålder varit hos en socialsekreterare med sin mamma. Den kvinnliga socialsekreteraren var enligt Janne Josefsson sval och kylig. Det fanns halvsyskon som var omhändertagna och brodern fick inte komma hem till jul.

Kanske går det då trots allt att förstå. Hat är en stakt drivkraft.

Sonen som vill hämnas mammans underläge och ge henne upprättelse.

I det dramat är alla deltagare villiga redskap och motvilliga statister.

Jag önskar honom ett lyckligare liv.

Vem sa "det är synd om människorna"?