...om hur de så kallade grävande journalisterna på Uppdrag Granskning arbetar med Janne Josefsson i spetsen. Det kunde bli en handbok som kommande offer för drev skulle kunna ha nytta av för att lära sig av metoderna som används.
I går kontaktade jag Vetlandapostens redaktionschef Bosse Carlsson för att ställa ett par frågor.
På vems uppdrag var journalisten från Vetlandaposten medverkande i panelen?
Svar från Bosse Carlsson:
Hon var där som privatperson.
Även om hon presenterades med namnskylt i rutan där det stod Vetlandaposten?
Svar från Bosse Carlsson:
Ja, hon var där som privatperson.
Efter det hade jag ett samtal med en representant för yrkesetiska nämnden på journalistförbundet. Vi diskuterade programmet, journalistens medverkan och det inslag som sändes i programmet där hon sitter på redaktionen med en bunt brev som kommit dit.
Vi diskuterade också programmets upplägg och det faktum att det hade en helt annan inriktning än det som gick ut i inbjudan till de medverkande i panelen. Jag skrev om det här.
Han ville att jag skulle maila den inbjudan som gått till de medverkande till honom och jag lovade att fixa det.
Jag kontaktade några som borde fått inbjudan och plötsligt ser jag hela bilden klar framför mig. Så naiva vi var, så godtrogna och så lurade.
Ingen av dem som medverkade har förmodligen fått en skriftlig inbjudan. Den har förmodligen gått ut via telefon. Själv mailade jag några frågor till ansvariga för Uppdrag Granskning, bland annat frågan om vilket som skulle vara syftet med debatten. Någon ringde då upp mig för att svara på mina frågor och nu förstår jag varför.
Inga skriftliga bevis skulle finnas för Uppdrag Gransknings bedrägeri.
Det var aldrig meningen att debatten skulle handla om något annat än att ställa Göran Lindell till svars för det som hänt "Louise". Han skulle offentligt utses till syndabock och Janne Josefsson visste mycket väl att Göran inte skulle kunna svara på hans frågor. Panelen skulle föras bakom ljuset genom att inbjudan påstod att programmet skulle lyftas från "Fallet Louise" och bli en diskussion om socialtjänstens villkor och andra övergripande frågor.
Ett par timmar innan programmets start ändrades texten på hemsidan till "de ansvariga politikerna i Vetlanda ställs till svars av Uppdrag Granskning". Göran hinner aldrig kolla på hemsidan innan sändning och föreställningen startar.
Resultatet vet vi. Janne Josefsson gjorde allt för att pressa på. Allt för att förmå Göran Lindell att framstå som svarslös och ansvarslös. Publiken hetsades mot den utsedda syndabocken och kanske det värsta av allt "Louise" hade förmodligen fått informationen att hon nu skulle få svar på sina frågor.
Så blev alla brickor i det spel som bara hade syftet att förnedra alla inblandade. Janne Josefsson trivdes i rollen som åklagare, domare och bödel. Han hetsade upp publik och tv-tittare, "Kom igen! Kom igen!" och fick slutligen sitt klimax i publikens "Nej!". Man kunde nästan se hur Göran efter programmet skulle föras ut på torget till det väntande häxbålet.
Efteråt var Janne Josefsson trött och loj. Han hade fått det han ville ha. Han svarade Radion att "Vi får fortfarande inga svar, jag begriper det inte".
Han drar vidare och kvar står vi i Vetlanda och inte minst "Louise". Naiva, utnyttjade, manipulerade och slängda på skräphögen.
Några tycker säkert att det är rätt åt oss. Kanske är det så. Vi står här bedragna och förnedrade och det känns väl skönt för dem som ropar efter hämnd.
Jag kan bjuda på det om jag bara inte hade den gnagande olustkänslan av att också "Louise" är utnyttjad och bedragen av Uppdrag Granskning. Jag hoppas att jag har fel.
Uppdaterad: Jag fick ett påpekande om att jag givit Bosse Carlsson fel titel. Bosse Carlsson är redaktionschef och inte chefredaktör som jag felaktigt uppgav. Jag ber om ursäkt för detta och har rättat texten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar