...att nita arbetarrörelsen...

En upprörd idédebattör bemöter Maciej Zarembas reportageserie på DN debatt. Bror Perjus använder en retorik som jag bara alltför väl känner igen. Grova generaliseringar, hätska utfall och en debattmetod som knappast inbjuder motparten till diskussion. Jag har i tidigare inlägg skrivit om Maciej Zarembas artiklar. Läs här, här och här. Bror Perjus skriver om Maciej Zaremba att:

Han är ute efter att nita arbetarrörelsen. På sida efter sida, i en av de längsta texter som någonsin förekommit på DN Kultur, försöker han hamra in den bisarra tesen om att arbetarrörelsen är detsamma som systematisk xenofobi!...

...Zarembas budskap till lettiska nationalister och högerextremister är: Svenska arbetare hatar letter! Alltså bör letter också hata svenska arbetare! Full pott! I akt och mening att grundligt befästa den absurda tesen skriver Zaremba insinuant och missledande rakt igenom en av de slirigaste texter jag någonsin läst.

Bror Perjus skriver att:

Artikelserien om "de europeiska arbetsnomaderna" på DN Kultur kunde ha blivit utgångspunkt för en diskussion om internationell solidaritet kontra nationella fördomar, om villkor för ambulerande, tillfällig arbetskraft, om samband mellan ackordslön och arbetsolyckor, förslitning, utslagning och förtidspensioneringar, om jämlikhetens villkor och förutsättningar i Europa och globalt.

Tänk det var precis det jag tyckte att Maciej Zaremba lyckades så väl med. Det var länge sedan jag läste en artikelserie med så mycket material hämtad från olika synvinklar och där så många olika människor från olika nationaliteter kommit till tals.

Vi i Sverige lever i en övertygelse om att just vårt sätt att arbeta och våra "modeller" är de bästa och det som andra länder och människor ska eftersträva. Det är en förnedrande människosyn att ingen annan utom svensken kan göra det som är riktigt och rätt. Bror Perjus visar sitt förakt tydligt när han menar att den lettiska firman inte ens kunde räkna rätt på entreprenaden.

Nu vägrade den lettiska firman att betala 145 kronor. Kanske var entreprenaden så räknad att det inte fanns utrymme för 145 kronor. Nåväl, följden blev att skolbygget i Vaxholm fick fullföljas med arbetare som betalades 163 kronor i timmen. Entreprenaden kunde alltså ha räknats annorlunda!

Nej, jag tror inte att Maciej Zaremba med sin artikelserie kommer att "nita arbetarrörelsen" det kommer den att klara av alldeles av sig själv. Och någon gång, inom en inte alltför avlägsen framtid, när vi svenskar är förbisprungna av amitiösa människor utanför vår egen skyddande bubbla, när vi som tredje generationens fördärvare slösat bort arvet från våra hårt kämpande förfäder, då kanske vi kan få upp ögonen för att det vore bättre om vi satsat på företagsamhet istället för på bidrag.