Vi och dom...

Inför valet 2002 hade jag en natt ett samtal med en kvinna med uttalade främlingsfientliga åsikter. Hon och hennes sambo levde på socialbidrag. Det gick ju inte att få jobb eftersom utlänningarna kom och tog det som fanns, sa hon.

Hon beskrev hur hon hade fått provanställning, tre månader på ett större företag på orten samtidigt med en tjej från forna Joguslavien ungefär på följande sätt.

"Det var ett jäkla skitjobb, sa hon. Tråkigt och monotont. Dålig lön var det också. Jag försov mig ibland för vem XX har lust och vakna till ett sådant skitjobb. Ont fick jag också, skulle säkert kunna få det klassat som arbetsskada. Jag sa till flera gånger om att det inte kunde vara rätt att jag skulle behöva göra övertid också eftersom jag bara hade en provanställning."

Och sedan kom det som hon tyckte var det värsta av allt.

"Den där XX tjejen, utlänningen, hon bara fjäskade hela tiden och gjorde vad de sa åt henne. Jobbade övertid och så... Varenda dag var hon på jobbet, fast hon var förkyld till och med. Så sedan när provanställningen var slut fick jag gå och hon fick vara kvar, och dessutom fick hon flytta till en annan avdelning och ett bättre jobb och högre lön. Det var bara för att hon fjäskade in sig hela tiden. Och här får jag gå utan jobb och leva på socialbidrag."

Kvinnans berättelse gjorde ett stort intryck på mig fast inte på det sätt som hon önskade. Låt mig säga så här. Hade jag varit arbetsgivare i den situationen hade jag valt på precis samma sätt som företaget gjorde.

Tveklöst!!

Läs DN:s serie om facket som vill stänga ute utländsk arbetskraft och om fackets fula spel i Vaxholmskonflikten.