lördag, april 03, 2010

Påskafton i Kvarterbo



Vi återtar den mark där granarna nyss växte höga och raka.

Solen ska väcka betesängen som slumrat under en generation.

Vi bränner ris och grenar, de sista lämningarna av skogen. Den mörka granskogen ersätts med ljus och rymd.

Bit för bit återskapar vi ett landskap där ängens örter och orkideér återigen får fritt spelrum precis som innan skogen fick fäste.

I sommar ska korna beta och trivas på ännu ett stycke äng, fjärran från EU:s bestämmelser om trädavstånd men enligt gammal småländsk hävd.

2 kommentarer:

Ingrid sa...

Här drog jag ihop och brände ris en vårdag för ungefär 30 år sen. Plötsligt tog vind fart och ändrade riktning mot några höga granar. Oj vad mamma och jag sprang med vattenhinkar. Och vi lyckades släcka själva. Sen lekte jag aldrig pyroman mer.

Gunilla Hjelm sa...

Ja, man får akta sig med elden. Vi hade tre brasor igång samtidigt och hann bara med drygt halva stycket.

Det blir väldigt fint med så mycket gammaldags ängsmark runt gården men det krävs att det finns djur som betar annars växer det igen snabbt.