tisdag, januari 05, 2010

Vargspjutet i Kvarterbo

Det finns ett vargspjut på gården i Småland där mina föräldrar bor, gården har gått i släkten i många generationer och min morfar berättade om tider då vargarna strök runt husknuten och om hur varg dödade en arbetshäst när han var liten. Vargspjutet vet jag inte om det någonsin använts men rostigt och gammalt sitter det inkilat i vagnbodens innertak som en påminnelse om tider som flytt.

Den som fått en häst dödad eller sönderslitna får vet vad det vill säga att ha varg i sin närhet. Jag vet det inte, jag har bara hört morfars berättelse. Läs gärna Sanna Raymans ledare i dagens Svd som beskriver bakgrunden till licensjakten med problem som tjuvjakt och inavel.

Till alla er storstadsbor som vill att landsbygden ska bli ett idylliskt reservat för semesterfirande och som tror att femtiotalets utvecklingsnivå är idealet för landsbygden tillägnar jag det tal jag höll i höstas på landsbygdsdagen i Ädelfors. Det har tidigare varit publicerat här på bloggen men här kommer det i repris...


Tänk dig en liten röd stuga med vita knutar. Utanför stugan finns fruktträd och prydliga rabatter. Trädgården är inhägnad med gärdsgård och bakom stugan skymtar en sjö och i hagen går kor och betar. En bit från huset ligger en ladugård vid ladugårdens gavel finns en inhägnad för några höns och en tupp. Det finns också ett stall med ett par hästar och den lilla gården omges av åkrar och ängar. En bit bort finns en skog. Den är lätt att ströva i och solen silas mellan höga och glest växande granar och tallar. Skogen är fylld av svamp på hösten och där finns lingon och blåbär att plocka.

Det här är nog en vanlig bild av småländsk landsbygd och denna bild är också det största hotet mot en levande landsbygd.

Varför då undrar nu vän av ordning? Jo för att detta är en ytterst begränsad bild av verkligheten. För det första lurar den oss för att vi inte ser hela bilden. I verkligheten finns också den stora maskinhallen som lantbruksföretagaren har byggt bakom ladugården. Stor och praktisk är den men kanske inte så vacker precis. I verkligheten finns också gödselstacken med djurens naturliga restprodukter och den är inte heller så vacker att titta på trots att den uppfyller de krav som inspektörerna ställer. Vår förställningsbild av landsbygden är dessutom både fri från lukt och ljud. I verkligheten luktar det från gödselstacken och ännu mer när lantbrukaren sprider gödseln på sina åkrar. I verkligheten råmar korna tidigt på morgonen och tuppen väcker dig senast klockan halv fem med sitt galande. Den backiga och slingrande grusvägen används också som ridväg och där kan finnas både hovspår och en och annan bajshög efter hästarna. I maskinhallen finns en fullt utrustad verkstad och här pågår arbete med svets och vinkelslip ända in på nattkröken när maskiner behöver repareras.

I samma tid som skogen är både gles, hög och lättvandrad är den också färdig för avverkning och det kommer att ta en generation innan den har återfått samma prägel igen. När skogen förändras, förändras också tillgången på svamp och bär och avverkningen bildar en stor öppen yta istället för den skog som nyss stod där.

När fantasin krockar med verkligheten så uppstår självklart en konflikt och konflikter är inte så enkla att hantera alla gången men det viktigaste av allt är ändå att vi måste välja väg. Om vi accepterar landsbygden som en föreställningsvärld, en idyll utan verklighetsförankring, ja då har vi också lagt en död hand över allt som kan kallas utveckling och tillväxt.

Vill vi att landsbygden ska bli ett reservat, ett rekreationsområde och något som uppfyller storstadsbors föreställningsvärld?

Eller vill vi ha en attraktiv och levande landsbygd där vi tillåter företagande, tillväxt och utveckling?

Vi måste bestämma oss nu och det vi bestämmer är helt avgörande för landsbygdens överlevnad.

1 kommentar:

Gösta Gustavsson Linköping sa...

Mycket bra och tänkvärt