onsdag, november 25, 2009

Media och demokratins principer

Allt eftersom opinionsjournalistiken flyttar från tidningarnas ledarsidor och ut i tidningarnas ordinarie artikelmaterial förskjuts den viktiga oberoende ställning som vår svenska media har som tradition och som jag uppfattat varit viktigt att värna. Att en ledarskribent praktiserar åsiktsjournalistik är vi vana vid och det är också okej, men att "vanliga" journalister utrycker sina politiska ståndpunkter i sociala medier, i artiklar och i bloggar gör att det inte längre går att skilja en journalists personliga åsikter med det objektiva uppdrag som jag tror att vi är många som menar borde vara medias roll. Hur ska man tolka en journalist artiklar efter att han/hon aktivt gått ut och talat om sin politiska hemvist? Är dennes artiklar oberoende? (jmf Eu valet då många journalister kom ut som piratpartister)

Så låt oss backa tillbaka ett par steg och slå fast några viktiga demokratiska principer. Demokratin bygger på fria, demokratiska val där medborgarna väljer de personer som de anser bäst på att styra under de närmaste åren. I fullmäktige och till riksdag är detta direktdemokrati medan på nämndsnivå represntativ demokrati beroende på ett partis valresultat. Detta är demokratins principer.

Nu skriver Astrid Söderbergh Widding i en krönika i SvD att demokratins princip är ifrågasatt. Detta utifrån att internet förändrat världen på så sätt att även den "vanliga" människan fått möjlighet att göra sin röst hörd utan medias filter.
Kommenterandet är också ett misstroendevotum mot journalisterna, som tidigare, i likhet med andra demokratiska representanter, haft mandatet att yttra sig i folkflertalets namn. Denna misstro tycks idag ha blivit ett genomgående fenomen. Ytterst är det därför demokratins princip som är satt ifråga.
Media är inte en demokratisk representant. Media består av vinstdrivande företag med anställda medarbetare som arbetar för en arbetsgivare. Medias roll är att förmedla oberoende nyheter och att kritiskt granska företag, makt och de som styr nationellt eller lokalt. Oberoendet har en viktig roll eftersom media annars uppfattas som ett sätt att sprida propaganda. Det finns en mängd exempel på regeringar som använt media för sina egna syften. Se på Italien, Kina mm. På så sätt har oberoende media en oerhört viktig roll i en demokrati.

Men vem skulle ha givit media "mandatet att yttra sig i folkflertalets namn"? Det mandaten kan väl bara den ha som blivit vald av ett antal personer (folkflertalet) i demokratiska val...eller?

Det Astrid Söderbergh Widding faktiskt pekar på är en förskjutning i demokratibalansen.

På vilket sätt kan medborgaren utkräva ansvar av en makthavare (journalist) som inte är demokratiskt vald men som bedriver politik? Vad händer när makten flyttas till aktörer (mediabolag) som inte går att ifrågasätta enligt demokratiska principer? Jag använder samma mening som Astrid Söderbergh Widding men vi menar inte samma sak.
Ytterst är det därför demokratins princip som är satt ifråga.

4 kommentarer:

Markus "LAKE" Berglund sa...

Kvinnan har ju allvarlig hybris!

Det där mandatet har hon i alla fall inte fått från mig, den saken är säker!

Gunilla Hjelm sa...

Inte från mig heller!

Lars sa...

"Demokratin bygger på fria, demokratiska val där medborgarna väljer de personer som de anser bäst på att styra under de närmaste åren. I fullmäktige och till riksdag är detta direktdemokrati medan på nämndnivå representativ demokrati beroende på ett partis valresultat. Detta är demokratins principer."

Detta är ju bara sant till viss del eftersom det i varje parti finns en nomineringskommité som väljer vilka som skall vara med på valsedeln i provvalet.

När namnen är utvalda sker provvalet där partiets medlemmar väljer de som skall vara med på valsedlarna till det stora valet där alla får vara med och rösta oavsett om man är medlem i partiet eller ej.

Detta förfaringssätt är väl närmast att beskriva som någon slags halvdemokrati där en del medborgare är uteslutna från att lämna förslag på vilka som skall vara med på valsedlarna. Men det är klart, nomineringskommité och partimedlemmar är ju medborgare de också så därför har du lite rätt men inte helt rätt.

Gunilla Hjelm sa...

Lars: Alla medborgare har rätt att starta partier och med dessa nya partier delta i val.

I praktiken innebär det att vem som helst kan starta ett parti där väljarna själva kan skriva vilket namn de vill på valsedeln.

Är det halvdemokrati?