Ja till kärleken

Så skönt att kyrkan tog ställning och sa ja till kärleken.

Jag kan inte låta bli att åter berätta den här historien som jag tidigare skrivit om på bloggen.

När en av mina döttrar var liten, kanske 4 år, så kom hon till mig en dag med frågan:

-Mamma, kan två killar bli kära.
Ja, svarade jag.

-Så kära att det blir bröllop?
Nu ger man sig ju inte gärna in i en förklaring av skillnaderna i partnerskap kontra äktenskap med en 4-åring så jag nöjde mig med att svara ja, fast jag började också bli fundersam över vart detta samtal egentligen skulle leda.

Hon såg mycket bekymrad ut och funderade tydligen allvarligt över något och tillslut kom det:
-Men... men... vem ska i så fall ha brudklänningen?

Efter att jag förklarat att brudklänning inte alls var nödvändigt på ett bröllop, inte ens för en kvinna, så var hon nöjd och skuttade iväg för att fortsätta leka.

Kvar satt jag och funderade över livets mysterier.