Idag var Uppdrag gransknings reportageteam i Vetlanda för att göra en intervju med kommunchefen. I fredags var de och frågade ut människor på stan och de har förstås träffat "Louise" och förmodligen andra också.
Det är intressant att följa deras arbete. Några slutsatser.
1) Det förespeglades när reportern kontaktade kommunen i förra veckan att hon skulle komma själv, utan bisittare. Det var givetvis en ren skenmanöver, när de dök upp idag var givetvis bisittaren med, något annat hade vi inte heller förväntat oss. För er som aldrig suttit i en sådan här intervju så kan jag tala om att den går till så att bisittaren hela tiden matar på med lappar med följdfrågor på de eventuella "öppningar" som intervjuoffret lämnar. Möjligheten att ta emot hjälp från sidan på det sättet har förstås inte offret som ju hela tiden finns i bild till skillnad från intervjuaren.
2) Överenskommelse om tid hålls inte. Här hade man kommit överens om en halvtimme men det höll journalisterna givetvis inte. Tillslut lyckades någon från oss bryta men långt över tiden och det blir väl kanske det som sedan kommer att visas i inslaget.
3) När man lyssnar på "vår" inspelning av intervjun (som gjordes utan att kommunchefen ens själv visste om det) så kan man konstatera att trots att temat för intervjun skulle vara "Vad hände sedan" så kan man konstatera att fokus i inslaget, enligt min bedömning, kommer att ligga på:
a) Hur kunde det hända, efter två år ger kommunen fortfarande inga svar. (Blir förmodligen en slutkläm i inslaget)
b) En kraftig kritik mot Barbro Hindbergs rapport.
Det vill säga, uppföljningen var inte avsedd att nyansera bilden utan var avsedd att befästa bilden av Uppdrag gransknings tidigare "domstolsutslag". Jag ska väl säga i det sammanhanget att jag hade inte förväntat mig något annat heller.
Kunde vi sagt nej till att medverka i denna uppföljning med tanke på att vi redan tidigt förstod att inget positivt skulle komma ur den. Jag vet inte. Man är helt maktlös mot media och säger de hoppa, ja då får man bita ihop och hoppa. Det finns liksom inget val.
Janne Josefsson har vid något tillfälle sagt ungefär, jag är åklagare, domare och bödel.
Jag håller med. Skillnaden mellan en rättslig process och ett mediedrev av detta slag är att i en rättegång har du som anklagad rätt till en försvarare som kan hjälpa dig. Här står du alldeles ensam mot dina bödlar och även om du har juridiken på din sida, som i fallet med Elisabeth Hermon och Trossen, så hjälper inte det när media bestämmer sig för avrättning så blir det avrättning och skyldig eller icke har ingen som helst betydelse.
Läs mer här på kommunens hemsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar