Från en annan blogg

En mycket klok kvinna har skrivit ett inlägg på sin blogg om journalister. Här kommer hennes slutkläm.

Att wallraffa är en godkänd arbetsmetod. Men den blir problematisk när den undersökande journalisten inte själv har rent mjöl i påsen. När den inte följer de yrkesregler, som säger att journalister ska vara opartiska och försöka hålla sig objektiva.

Att de ska ta fram olika sidor i en konflikt. Att de ska belysa samhällsfrågor från olika parters håll. Att de ska syssla med sakfrågor och inte spekulera. Att de helt enkelt ska försöka ta fram sanningen.

Detta som borde vara så självklart är nu ifrågasatt. Och ju längre journalistkåren själv håller tyst och inte granskar sig själva ju mindre blir förtroendet för hela kåren.

Jag har en idé som jag gärna bjuder på och vem som helst är välkommen att ta för sig.

Tänk på alla dem som drabbats av journalistikens baksidor. Jag tänker på Elisabeth Hermon, på Osama Awad men jag tänker också på allt som skrivits, sant eller osant om mamman i Arboga som förlorade sina barn och som själv nästan inte överlevde mordattacken. Jag tänker på dem som hårdvinklats av Janne Josefsson i Fittja eller någon annanstans. Alla dem som fått sitt liv förstörda av medias framfart oavsett om de heter Marjasin eller något annat. Tänk om det fanns en plats (en blogg) där de själva hade möjlighet att berätta sin historia. Där de fick möjlighet att beskriva hur det är att stå mitt i stormens öga, anklagad och uthängd. Liza Marklund fick den möjligheten i Tv4 tack vare den kollegiala vänskapen och tack vare att hon är journalist. Men alla andra då...som inte har mäktiga mediavänner som kan hålla bakom ryggen.

Någon som är hågad får gärna skapa en plats där mediadrevens offer kan få tala till punkt. Internetvärlden har möjligheter, bloggar börjar bli en maktfaktor att räkna med.

Jag tror att många, liksom jag, gärna skulle läsa en sådan blogg. Jag bjuder på idén.

Varsågoda!