Det mest fantastiska i denna historia är dock hur den kunde presenteras så som den gjorde. Det framställdes som att det var frågan om det omoraliska i att en reporter hånglade upp en politiker eller om det var tvärtom. I alla fall ledde det som sagt var till att kvinnan hängdes ut som omoralisk och fick lämna sitt jobb medan mannen som sagt var belönades med en spark uppåt.
Det finns bara en liten twist i detta som inte media vill låtsas om. Nämligen det att Anders Pihlblad har pojkvän. Ytterligare en fundering är givetvis. Hur kunde det vara att den relativt nye, unge fotografen på Aftonbladet "råkade" befinna sig just där och då och "råkade" känna igen just Ulrika Schenström som väl inte är den som synts och hörts mest av alla doldisar bakom politikerna.
Det går att hitta mycket spännande om man googlar lite på detta. Och kom ihåg att det var ett traditionellt mediadrev i gammelmedia som fällde Schenström. Läs gärna ett antal inlägg i debatten från denna blogg.
Vad vi vet är att i över ett halvår så följde aftonbladet efter statssekreteraren för att få fram något som skulle kunna bli ett stort scoop. En del tips talar om inhyrda privatdetektiver. Andra talar om ett team med en journalist och en fotograf som följt efter vecka efter vecka. Ett tredje spår som dykt upp i bloggar handlar om att Aftonbladet och TV4 hade skapat en ohelig pakt. I denna sekund så har jag ingen aning vad som är det rätta. Att unge fotografen Jimmy Wixtröm skulle känna igen Ulrica Schenström är för otroligt. Så klart är att något har varit på gång under minst 6 månader och de politiska reportrarna på aftonbladet har varit desperata.
Vinklingen av hela storyn handlade om att få det att se ut som ett hångel. En gift kvinna sitter och pussar på en manlig reporter på Tv4. Strategin höll tills redaktionen insåg att flera visste att Anders Pihlblad hade en pojkvän.
Sensmoral: Akta dig för att göra dig ovän med den mäktiga mediavärlden, nästa gång hämnas de på dig.
1 kommentar:
Ja jag kan bara glädjas åt din observationsförmåga.
Jag skulle se det som posstitivt om rakryggade poltiker kunde ställa sig upp och tala om att vi har träffat romanfiguren Mia och valt att tro på det hon säger och påstår är sannt.
Leroy
Skicka en kommentar