Kommentar med poäng

Jag fick en kommentar som jag har funderat på om jag ska släppa igenom eller inte med hänsyn till mina bloggregler.

Jag har bestämt att ta en del av kommentaren för att jag känner att den delen sammanfattar kommentatörens budskap. Hoppas att det är okej.

Signaturen "Dotterlös pappa" skriver bland annat så här:

Varför är det kvinnor som gör detta? Jo för att ni politiker sätter vapnen i händerna på dom.

"Han är farlig", "han har misshandlat mig", "han har aldrig brytt sig om barnen". Vapnen är många och dom resulterar alltid i samma sak. Barnen separeras från pappan på studs, på sin höjd gör man en vårdnadsutredning, och vilka är det som gör den? Jo socialtjänsten som i sin tur blir utbildade av kvinnojourerna.

"Dotterlös pappa" har en poäng. Vi politiker är också människor som läst och förfasat oss precis som andra över Liza Marklunds och Mia Erikssons böcker. På 90-talet när Gömda släpptes så fanns bokens händelser med i rikspolitiken genom bland annat de olika kvinnoförbunden. Exemplet "Mia" har använts många gånger i debatter och diskussioner. Jag är i det fallet precis lika lurad och precis lika skyldig till att ha drivit diskussionen vidare som till exempel Monica Antonsson beskriver att hon har varit. Förhoppningsvis har det arbetet ändå fört något gott med sig för de kvinnor och barn som verkligen behövt ett skydd.

Monica Antonssons avslöjande har bland annat fört det goda med sig att det nu kanske är möjligt att kunna nyansera bilden av pappan. Om vi vill ha verklig jämställdhet, och som centerfeminist vill jag det, så ska pappan ha samma rätt till sina barn som mamman. Och ja, socialtjänsten måste precis som de utbildas av kvinnojourerna också utbildas om pappornas rättigheter.

Men...

Det jag är rädd för är attLiza Marklunds och Mia Erikssons lögner nu har lett till är att pendeln istället kommer att svänga så långt åt andra hållet att det kommer att bli oerhört svårt för de kvinnor och barn som faktiskt behöver ett skydd också ska få det.

Jag kan känna det själv när jag idag läste Liza Marklunds krönika i Expressen om "Cecilia". Mot bakgrund av det jag nu vet om "Gömda" så tänker jag:

hmm... 100 samtal i timmen. 1 timme är 60 min. Det blir mer än ett samtal per minut. Är det rimligt eller är det en grov överdrift?

hmm... natt efter natt går runt huset och bankar på alla fönster är det rimligt?

Ett samtal med hot och okvädningsord per timme är allvarligt nog och en natt med bankningar på alla fönster är illa nog.

Om det är så att "Cecilia" eller Liza Marklund överdriver för att göra storyn värre så har det nu precis motsatt effekt. Det sänker "Cecilias" och Liza Marklunds trovärdighet i botten. Och är det alldeles sant, ja då har det nu blivit svårare att bli trodd.

Och observera att det inte är Monica Antonssons fel om det blir så bara för att hon avslöjade lögnen utan det faller endast och allenast tillbaka på Liza Marklund och Mia Eriksson som skapade lögnen.

Ja, pappor ska ha samma rätt till sina barn som mammor.
Nej, ingen har rätt att utöva hot och våld mot någon annan.

Och det allra viktigaste är, oavsett allt annat, att det är barnperspektivet och barnens rätt till sina föräldrar som ska styra alla beslut.