Ett nytt språk

Vi fick en läxa med oss hem från fullmäktige förra onsdagen. En liten skrift om hur vi pratar med varandra. I detta fallet det politiska samtalet. Det är inte så lätt alla gånger kan jag intyga.

Jag fick kritik när jag svarade på en interpellation. Min iver att förklara och svara korrekt och reda ut begreppen tolkade interpellanten som att jag tryckte ner henne i skorna.

Det var definitivt inte min mening.

Det finns uppenbarligen många som tycker att det är okej att hota andra. "Han får skylla sig själv" är en återkommande synpunkt angående nackskott och annat som skrivs i kommentarsfälten hos bland annat Fredrick Federley.

Nej, jag kan aldrig hålla med om att det är okej att hota någon annan människa!

Och att någon som kallar sig en vän kan "göra slut" genom att be vännen "dra åt helvete" via en blogg istället för att göra det vid ett personligt möte visar bara att personen aldrig var någon verklig vän. Fegt.

Slutligen skulle jag precis som Sanna Rayman i sin blogg vilja kolla med alla er som tydligen lever era liv fullständigt renläriga och helt utan några kompromisser. Finns ni på riktigt? Jag har ännu inte under mina levnadsår träffat någon som är så helt utan fel, det skulle vara intressant att se hur en sådan människa ser ut.