Det kan tyckas självklart men den hittillsvarande politiken har istället handlat om att stoppa undan ungdomar i en oändlig utbildningskarusell där arbetsdebuten hela tiden skjuts på framtiden.
Förr kunde skoltrötta elever gå ut i arbetslivet för att återuppta studierna senare i livet. Genom gymnasiets, numera tre år, ska nu alla elever dras, vissa mycket motvilligt. Istället för att få komma ut och göra nytta på en arbetsplats tvingas de sitta av tiden i en skola som trots sänkta krav och trösklar inte klarar att aktivera dem som saknar grundläggande motivation för skolans arbete.
Ungdomar som trots upprepade försök misslyckas med att ta sig igenom gymnasiet
skulle sannolikt må bättre av hjälp att hitta ett arbete än att ständigt "återremitteras" till skolvärlden. Eftersom den andel av en årskull som aldrig slutför gymnasiet har ökat till så mycket som 20 procent och då denna grupp tar allt längre tid på sig att komma in på arbetsmarknaden, är förändringar angelägna. Det finns ett uppenbart behov av att reformera det yrkesinriktade gymnasiet, och det finns även ett behov av att erbjuda en väg till arbete för dem som inte är intresserade av, eller klarar av, att genomgå ens ett reformerat yrkesgymnasium.
Rapporten fortsätter sedan med att slå fast att möjligheten för politiker att "ordna jobb" är mycket begränsad. Istället handlar det enligt forskarna om att hjälpa till att göra medvetna och välgenomtänkta val.
Slutligen skriver forskarna om förslagen till förändringar i arbetsrätten. De förordar en annan lösning med sänkta ingångslöner för ungdomar än till exempel det förslag till ungdomsavtal som centerpartiet fört fram.
Särregleringar inom arbetsrätten eller skattesystemen är högaktuella förslag. Men lösningar som minskade arbetsgivaravgifter eller sänkt anställningstrygghet för personer under en viss ålder, eller som varit i landet mindre än en viss tid, är trubbiga verktyg när det gäller att underlätta inträdet på arbetsmarknaden. Den som etableras snabbt är inte i behov av subventioner och ska rimligen inte heller behöva utstå otryggare villkor under lång tid. De som däremot tagit längst tid på sig riskerar istället att falla utanför regleringarna och inte få det stöd de är i behov av. Arbetsmarknadens parter har sannolikt större möjligheter och stort ansvar att hitta mer träffsäkra lösningar som kan underlätta inträdet - ett exempel är sänkta ingångslöner för dem utan erfarenhet, som kan kompenseras av en högre lön senare i arbetslivet.
Jag håller inte riktigt med här. Jag tror att ungdomarna har svårt att se en högre lön längre fram i livet som kompensation för en sänkt ingångslön idag. Däremot är ungdomar betydligt mer "rörliga" idag än för bara några år sedan. Man kan tänka sig att jobba ett halvår och tjäna ihop lite pengar för att sedan sticka utomlands några månader. Hem igen för att jobba ett tag för att sedan sticka ut på nya resor eller studier. Världen är global och många passar på att se sig om under några år innan man "stadgar sig" med familj och barn. Därför tror jag mer på en förändrad arbetsrätt än på sänkt lön.
Jag har också svårt att se hur en sänkt ingångslön skulle locka dem som idag studerar på högskola och universitet i avsikt att skaffa en högre utbildning och högre lön. För dem är det inget alternativ att avstå sin utbildning.
Jag tror att vi behöver mer av tankarna om "livslångt lärande". Kunskaper är färskvara och min dröm om arbetsliv och utbildning är en modell med ökad rörlighet mellan arbetsliv och högre studier även längre fram i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar