media vs bloggar

Lena Mellin skriver om bloggaren som hånade folkpartiets representanter som jag skrev om i inlägget nedan. Hon låter upprörd över det grova övertramp som bloggaren gjort men det ligger också något annat bakom hennes artikel. Redan i inledningen kommer det som får mig att haja till.

Massmedier är vana vid att hantera uppgifter som många människor ska läsa, lyssna till eller titta på. Trots det blir det fel ibland. Men i bloggarnas värld får enskilda individer utan någon som helst vana samma roll som medieföretagens ansvariga utgivare, personer med lång journalistisk erfarenhet. Där blir det fel. Och det kommer att bli ännu mer fel i valrörelsens hetta.

Det är där skon klämmer som allra hårdast. Det är inte omsorgen om enskilda människor som får henne att skriva som hon gör utan det är journalistens rädsla för att bloggarna ska bli ett reellt hot mot tidningsvärlden.

Bloggarna står för något annat än vad journalisters texter gör. En slags "vanligamänniskorkommentarer". Jag gör definitivt inga anspråk på att mina texter skulle hålla en hög journalistisk standard, absolut inte.

Men kom inte och påstå att Aftonbladet och de andra kvällstidningarna håller en högre kvalitetsstandard trots sina mångåriga erfarenheter. Det är möjligt, och troligt, att texterna håller en hög journalistisk klass men skvaller, rykten och extremt närgågna överfallsreportage är vad tidningsläsarna matas med varje dag.

Tänk bara på den 13 åriga flickan och hennes familj som pressats till publicering med både namn och bild och närgågna frågor. Hur etiskt riktigt är egentligen det? Jag glömmer heller aldrig den hetsjakt från mediernas sida i samhället Orrefors efter det tragiska mordet på en ung flicka där. Reportageteam jagade barn och vuxna ända in i deras egna hus. Kom in utan att knacka och jagade barnens kommentarer utan att ta någon som helst hänsyn. Jakten på ett scop gick före den enskilda människans integritet.

Sådant får mig att må riktigt illa.