tisdag, maj 30, 2006

Konkurrensens pris

Vi matas ständigt med information från alla möjliga håll. Att synas i mediebruset är inte det enklaste och kräver att du är kontroversiell på ett eller annat sätt. Vi vet alla hur det går till i dokusåpans värld. I jakten på tittarsiffror kan de deltagande personerna göra i stort sett vad som helst för att få sina femton minuter i rampljuset.

Personligheter som "nakenJanne" och Sebastian (med glasögonen) härjar vilt och trakasserar sin omgivning medan tv tittarna förfasas men ändå tittar för det är ju spännande att få "tjuvkika" på när mobbaren trycker ner sina offer i skorna.

Den rättframma ärligheten till varje pris har blivit svenskens nya ledstjärna. Säg rakt ut till alla vad du tycker oavsett om du sårar eller inte. Den starkes rätt och makt över den som är svag och känslig.

Ibland pratar vi om energitjuvar och det beskrivs i en artikel i DN på ett bra sätt. Energitjuvar är människor som växer av att förminska andra.

Vi pratar också om härskartekniker. Härskartekniker används för att skaffa sig makt över andra människor och för att skaffa sig ett övertag i en politisk debatt. Det finns olika typer av härskartekniker och en av dem går ut på att förlöjliga sin motståndare. Jag har tidigare skrivit om en bloggare på LO ung-bloggen som använder sig av den tekniken när han utrycker sina åsikter, läs här.
(Fredrick Federley i blåställ, gummistövlar och med grep i näven, någon? Kan inte ens tänka mig honom hugga ved eller komma till jobbet sex på morgonen.) och upphöjt svalt på liberalt manér pressar näsduken för ansiktet när de ska besöka sina kärnväljare på bonnebygden

Ett tydligt exempel på att det är enklare att strunta i att debattera sakpolitik utan istället ägna sig åt att förlöjliga sin motståndare.

I bloggvärlden florerar ett antal bloggare som till och med öppet deklarerar i sin beskrivning av bloggen att de är "obalanserade", "ilskna" eller "på kant med världen". Detta är bloggar med höga besökssiffror och man kan inte låta bli att fundera över om det inte är så att det är en medveten strategi för att locka många besökare, att använda sig av konfrontation istället för av reflektion. Det är självklart upp till var och en att tycka vad man vill om detta men att balasera på en verbal knivsegg leder ovillkorligen till ett och annat övertramp.

Nu har det hänt att samma bloggare som jag hänvisade till ovan skrivit ett inlägg med starkt nedsättande ordval gentemot sina politiska motståndare. Han beskriver bemanningen i ett valtält för folkpartiet så här:
"Rent patetiskt blev det när de rullade in en gubbe i rullstol samt en dvärg."
Alltså en så kränkande och intolerant syn på människor som är annorlunda än han själv att man baxnar.

Tack och lov har han sedan insett sitt grova övertramp och bett om ursäkt men jag kan ändå inte låta bli att reflektera över detta ärende.

En av de drabbade, "gubben i rullstol" har hört talas om det inträffade och vill ge sin kommentar. Han skriver ett inlägg som visserligen hamnar på LO ung bloggen efter det att en offentlig ursäkt gått ut men jag anser ändå att han är i sin fulla rätt att reagera på den kränkande behandling han utsatts för. Det anser däremot inte signaturen "elliv" som mycket nedlåtande och spydigt kommenterar till honom så här:
Ehe vad läser du för text? Läs bloggen innan du börjar spamma. Din kommentar kom var långt efter ändringen+ursäkt. Så vete sjutton vad du läste.
Precis som om den som är utsatt för kränkningen inte skulle vara i sin fulla rätt att reagera även om reaktionen inte skedde blixtsnabbt. När är det "försent" att tycka att man blivit behandlad på ett kränkande sätt?

En annan fundering är "vad händer nu?" Kommer sagde bloggare att bli mer varsam med sina uttalanden, kommer de personligt nedsättande påhoppen att upphöra. Ja, mot bakgrund av mitt tidigare resonemang om marknadföring och om att lyckas ta sig igenom mediebruset så tror jag tyvärr inte det men jag kan ju alltid tillåta mig att hoppas.

Inga kommentarer: