Jultraditioner

Nu närmar sig julen med stormsteg och den ska vi fira först på julaftonen tillsammans med min mans familj och sedan på juldagen med min familj.

När jag var barn var vi alltid hemma, djuren på gården måste ju skötas och möjligen åkte vi iväg under någon av dagarna efter julaftonen för att kalasa hos någon släkting en stund mitt på dagen innan det blev dags för hemfärd och kvällsmjölkning.

Traditioner för julaftonen fanns det gott om ändå. Efter morgonbestyren i ladugården drack vi julaftonskaffe med många olika sorter av julkakorna. Klockan 13.00 var det dags för julmiddag hos ägarna till gården. Vi gick finklädda ner till herrgårdsbyggnaden och bänkade oss kring det stora bordet i salen. Där fanns minnet från en fjärran tid. Tunga, mörka ekmöbler, högt i tak och vinröda sammetsgardiner. Titta på Kalle Anka var inte att tänka på och jag kan tänka mig att vi barn nog skruvade på oss ett antal gånger under middagen.

Framåt 16.00 blev det så tid för mamma och pappa att gå i ladugården igen medan vi barn passade gröten och klämde på paketen under granen. Så när mamma och pappa äntligen kom in och hade skött om djuren blev det dags för julklappar och efter det gröt och skinksmörgås.

Vi är duktiga på att trissa upp det här med julen. Det ska vara mängder av mat och massor av julklappar. Släkten ska samlas, alla ska vara glada och barnen ska tindra med ögonen, hela tiden.

När jag tänker på min barndoms jular så var den bästa stunden den sena julaftonskvällen med gröt och skinksmörgås och det är ju inte speciellt avancerat att återskapa en kväll med tända ljus på bordet, nykokt risgrynsgröt och en skinksmörgås.