Debattören skriver om curlingsamhället som ska ta hand om dig i alla tänkbara situationer. Var du än är och vad du än gör så skyddas du av systemet så till den milda grad att tryggheten till slut blir en boja och ett hinder och tar ifrån dig all egen initiativförmåga.
Jag håller med. Var finns utmaningen. Vi har till och med förvandlat safarin på Afrikas savanner eller besöket på Svalbard till något som mer liknar en bussresa med allt inkluderat och vad blir då kvar av äventyr och spänning.
Vi går hellre på bidrag än tar risken att starta eget företag. Vår naturliga instinkt att skydda våra barn tar sig sådana uttryck att vi tar ifrån dem all lust till utveckling, självständighet och eget kunskapssökande även om det, på pappret är ett av de största målen för dagens skola. Vi säger en sak i fina dokument men handlar på ett annat sätt.
Och även om vi alla vet det får vi absolut inte uppmuntra den duktige till att tävla. Åtminstone inte i skolämnen. Samhället strävar nämligen inte längre efter att alla ska få samma chans utan efter att alla är lika bra, likadana, lika dåliga. Kan inte den sämste bli bra så får den bästa bli dålig. Vi har i dag enligt flera undersökningar en skola som inte är internationellt gångbar. Lärarna är fråntagna alla möjligheter till bestraffning eller belöning. Vi har därmed fråntagit barnen den mänskliga rättigheten att försöka hitta en gräns som inte får överskridas och vi har glömt att barn älskar att tävla. Människan är nämligen inte född till trygghet. Trygghet föder rädsla på samma sätt som paniksyndrom ger överdriven vilja till att undvika faror. Barn klarar och bör ha motstånd, för utan det följer man minsta motståndets lag och tappar mål och mening i livet.
När allt blir förutsägbart och tryggt så avstannar utveckling och framåtskridande.
1 kommentar:
Det ligger nåt i detta, men det är en sån superstor fråga att jag inte kan med några korta rader förklara hur jag ser på saken.
Jag vill ha trygghet och en stark fackförening och ett jättestort och tätt skyddsnät åt alla människor, men jag vill heller å andra sidan inte ha rädda trygghetssökande människor som inte tror på sig själva och sin förmåga.
Lustigt nog var ju färre människor sjuksskrivna då på tiden då vi hade 100% ersättning i både a-kassa och försäkringskassa osv.
Jag tror att nåt annat gjort folk otrygga så att de utnyttjar systemen mkt mer och det tror jag är alla drastiska förändringar och att tidningarna skriver spaltkilometrar om hur illa ute man är+att det pratas mycket på arbetsplatserna om nedläggningar, både säkra och osäkra prognoser om man ska få vara kvar på jobbet eller inte.
Jag tror också att den svängande ekomomin och att alla behöver revisorer och en heltidsanställd kontorist som tar hand om pappershögarna som man måste hålla koll på i vardagen för att överleva.
Ja allt detta knäcker människor.
När man hade en fast heltidsanställning och 100% skydd och inte så här snabba förändringar så var man också mycket friskare.
Man kan ordna så man får sin tävlingslusta tillfredställd ändå, vill jag mena på.
För mig räckte det med massa beröm från chefen.
Och i skolan har det räckt med proven och att man haft samtal med läraren där han gav en både ris och ros och så fick jag uppgifter som jag skulle visa läraren att jag klarat.
Ribban höjdes och jag älskar att tävla.
Betyg däremot tror jag inte ett dyft på, men att man får komma upp till bevis för vad man lärt sig, det tror jag på.
:-)
Ha det fint.
Jag är sosse föressten.
;-)
Ankie
Skicka en kommentar