Dagens ledare i DN handlar om millimeterrättvisa och om det jag skrivit om i mitt tidigare inlägg, nämligen att vi idag är fokuserade på rättigheter och struntar i skyldigheter.
Om fler kräver del av skattekakan, dessto mindre del av skattekakan åt var och en.
Enkel matematik som funkade bra så länge som medborgarens pliktkänsla och empati för de sjuka och vårdkrävande gjorde att pengarna gick dit där de bäst behövdes.
Idag är situationen en annan. I rättighetssamhället kan den sjukskriva sig som är trött eller när dagis är stängt trots att det innebär att samhällets kostnad för sjukskrivningarna sticker i höjden och tar pengar från något annat område.
Föräldralediga har rätt att lämna sina barn på dagis trots att det kan innebära att någon i det området som behöver dagisplatsen på grund av att föräldrarna arbetar blir utan.
Medborgaren vill att allt fler områden ska subventioneras inom sjukvården trots att det innebär en minskad tilldelning av pengar till de sjukaste och mest vårdkrävande.
Så länge vi fortsätter att blunda för dessa enkla fakta kommer vi att bidra till minskande resurser till de som mest behöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar