Att hålla det man lovar

Jag har som princip att hålla det jag lovar, alltså lovar jag inte sådant som kan bli svårt att hålla. När barnen var små ville de att Håkan och jag skulle lova att vi aldrig skulle dö vilket ledde till ett resonemang om att vi alla kommer att dö vare sig vi vill eller inte och ingen vet vad som väntar bakom nästa krök på livets väg.

Då ville de att vi skulle lova att aldrig någonsin skiljas och det kan man ju inte heller lova. Däremot kunde vi i det fallet lova att göra allt vi kan för att hålla ihop.

Det finns människor som lovar runt och håller tunt, det finns människor som dessutom slänger fram en lögn utan att tveka när sanningen blir lite obekväm. Jag är inte fostrad på det sättet och jag blir lika förvånad varje gång jag stöter på vuxna människor som ljuger och manipulerar utan att blinka. Det kan handla om stort eller smått och jag undrar hur de tänker. Tror de verkligen att andra inte genomskådar deras lögner? Självklart gör vi det... men har varit alldeles för artiga för att avslöja lögnen. Kanske är hög tid att ändra på det nu...

Tillbaka till att lova. Det finns de som vill att vi ska lova att aldrig lägga ner en skola. Ett sådant löfte kan man inte ge. Har man lovat så innebär det att oavsett om det är 40, 10 eller 2 barn så har man lovat att skolan ska vara kvar till varje pris både ekonomiskt, mänskligt och pedagogiskt.

Jag kan däremot lova att göra det vi kan för att behålla skolorna så länge som möjligt.

Skolan är många gånger viktigare för bygden än för barnen. Den blir en symbol och en sista service sedan affär, post och bank försvunnit. Ofta hör jag dessutom argumentet att det viktigaste är att barnen lär sig läsa, räkna och skriva och att det minsann inte alltid fungerar i en större skola. Många äldre säger att de har klarat sig bra med bara några få års skolgång i en liten B-skola.

Min inställning är klar. Vi kan inte ha ett A och ett B-lag. Alla barn måste få samma förutsättningar att klara av en utbildning som betyder något helt annat än den gjorde för 50 år sedan. Bara för att du bor på landet ska du inte nöja dig med att bara kunna läsa, skriva och räkna. Skolan innebär så mycket mer.

Hur gör man då?

Ja jag ser en bukett av olika lösningar där nyckelordet är flexibilitet. Centerpartiet kommer att driva på med konkreta ideér och lösningar precis som vi alltid gjort.

Men trots allt kan man komma till en gräns där det inte längre går att upprätthålla lika förutsättningar för alla barns skolgång och då blir det nödvändigt att flytta barnen till en annan skola. Var den gränsen går? Jag vet inte.

Vetlanda Framåtanda säger sig garantera bevarandet av skolorna på landsbygden. Det är deras löfte som de nu ska hålla till varje pris. Ett löfte är ett löfte. Jag lovar att jobba för utveckling istället för bevarande men jag kan inte lova att aldrig någon skola någonsin kommer att läggas ner.