Yttrandefrihet och etik

Just nu rasar en debatt om yttrandefrihet och kreditupplysning. Journalistkåren varnar för att de om lagen träder i kraft inte kommer att kunna kontrollera de förtroendevaldas ekonomi och vilka kandidater som har betalningsanmärkningar, är föremål för skuldsanering eller gått i konkurs.

Jag är definitivt för en så öppen granskning som det bara är möjligt och den som vill får gärna ringa eller maila så ska jag redogöra för hur min ekonomi ser ut, det är inga hemligheter, men ibland måste man också fundera över intrång i den personliga integriteten. När vi får ansökan om kameraövervakning för beslut i kommunen så står det alltid att inga obehöriga kommer att kunna se filmerna.

Därför funderar jag ofta över hur ofta det numera går att se film och bild från övervakningskameror på tidningarnas hemsidor. Pojke som fastnat i rulltrappa och barnvagn som rullar ner på tågspår är bara två av väldigt många exempel från dagens Expressen. Sista bilden på någon som blivit mördad är heller inte ett ovanligt användningsområde. Är inte detta ett grovt intrång i den personliga integriteten? Var det verkligen tänkt att filmer från övervakningskameror skulle publiceras för hela världen att titta på och för media att tjäna pengar på andras olycka eller död?

Ett annat exempel som tidningarna tjänar pengar på är de upplysningar som skriker mot oss från löpsedlarna. Kolla vad din granne tjänar, de hundra rikaste i din kommun, Så stor förmögenhet har din granne osv... Med människans vanliga nyfikenhet säljer dessa rubriker lösnummer det är uppenbart annars skulle det inte vara så vanligt med denna typ av artiklar.

Tillbaka till de förtroendevalda då...
Om vi nu säger att media granskar förtroendevalda och upptäcker att en kandidat är föremål för skuldsanering. Så startas ett drev för inte kan väl någon som är föremål för skuldsanering vara förtroendevald eller?... Nej vi som är politiker, vi måste höja oss över andra. Vi måste ha en bättre moral, en bättre koll på vår privata ekonomi, aldrig köra för fort, aldrig nyttja alkohol och så vidare i all oändlighet...kort sagt vi kan inte vara som andra. Och vår bakgrund måste vara lika fläckfri. För den som innan han/hon blev förtroendevald kursade eller hade betalningsanmärkningar eller något annat är det också kört. En politiker bör vara någon slags övermänniska utan plumpar i protokollet. Trovärdighet och förtroende är det viktigaste.

Är det bra eller dåligt? Ja, det är det väljarna som avgör och media granskar oss och avslöjar den som inte lever upp till kraven, det är inget att säga om, den som sig i leken ger får leken tåla men det kan vara värt att fundera en smula över framtiden och över politiken villkor.

Medan media funderar över om de inte ska kunna granska eller i fortsättningen tjäna pengar på att sälja lösnummer på att berätta om hur mycket din granne tjänar så funderar jag över vem som i en framtid kommer att ställa upp på att bli granskad in på bara skinnet. Vem kommer i framtiden att ställa upp som politiker och är det inte politikens paradox att å ena sidan ska vi vara som vanligt folk men å andra sidan får vi inte vara det.

Jag måste säga att jag är orolig för politikens framtida möjlighet att rekrytera duktiga politiker och därmed är jag också orolig för demokratins framtid.