Namibiaresa

I morgon lördag åker jag till Namibia. Det är en lång resa som går via Kastrup-London-Johannesburg till Windhoek som är Namibias huvudstad. Från Windhoek går resan sedan 70 mil i bil till Kavango Region i norr och Okavango river. Kavango region är ett av Namibias fattigaste områden som varit svårt drabbat av UNITAs räder in i området i början av 2000 talet och nu de två senaste åren drabbats hårt av översvämningar.

Resan är ett led i det samarbete som Vetlanda har tecknat med Kavango Region och som sker genom Emåförbundet och som finns beskrivet här och här.

Projektet finansieras i sin helhet genom ICLD. Enligt ICLDs regler så ska det finnas en ledningsgrupp till projekten som ska träffas ett par gånger under projektet. Därför var Kavango Regional councils ledning här i Vetlanda i april för ett ledningsgruppsmöte och nu åker vi till Namibia för ett möte. Även dessa resor och möten bekostas i sin helhet av ICLD.

Detta projekt handlar om räddningstjänsten. Kavango region saknar utrustning för att bekämpa bränder, översvämning eller stora olyckor. Det finns till exempel ingen brandbil i hela området. Räddningstjänsten har skänkt en av de gamla brandbilarna men tyvärr står den fortfarande kvar här i Sverige då Kavango-regionen inte har pengar att betala frakten som skulle kosta ca 80 000 kr. Tyvärr säger bestämmelserna från ICLD att projektet inte kan finansiera detta men vi ska försöka se om någon hjälporganisation här i Sverige skulle vara villig att hjälpa till.

Förutom brandbilen så handlar själva projektet om kunskapsbyggande. Två grupper med personer från Kavangoområdet har varit här för utbildning, bland annat utbildning i att hantera brandbilen. Nu ska personer från Räddningstjänsten här åka till Kavango för att hjälpa till på plats och för att lära sig om de förhållanden som råder i Namibia.

Att arbeta på ett strukturerat sätt med räddningstjänst kan vara skillnaden mellan liv och död det har inte minst jordbävningskatastrofen på Haiti påminnt oss om.

Jag har också varit i kontakt med Afrikagrupperna för att genom deras långvariga engagemang få nyttig kunskap om hur vi ska gå vidare i vårt samarbete.

För mig kommer detta förmodligen att bli en resa som kommer att etsa sig fast i hjärtat. Att komma till ett område med så utbredd fattigdom, där många i befolkningen lider av AIDS och där medellivslängden är lite drygt 40 år kommer nog att innebära omvärdering i många livsfrågor.

Jag kommer att rapportera via Twitter under resan men kommer bara att svara i telefon i yttersta nödfall. (Dyrt...) Sms däremot kostar 1, 20 per st så det går bra att nå mig via sms. På söndagen den 24 jan är jag hemma igen och jag ska försöka ge en mer utförlig rapport från resa och intryck så småningom.