Jag fick häromdagen frågan om det kommer fler granskningar i Vetlanda. Och jag svarade att det tror jag att det gör.
Varför tror jag det?
Jo, för det första så blir det ett stort mediadrag på det som skrivs om Vetlanda och det finns många som är beredda att använda det för att få draghjälp till sin egen person. Jag har hittat åtskilliga hänvisningar till "fallet Louise" i media i många skiftande sammanhang under de här åren. Det är cyniskt att ett barns tragiska livsöde används på det sättet men knappast förvånande.
För det andra så hör jag ofta om händelser av de mest skiftande slag där det antyds i mer eller mindre förtäckta ordalag om att "får jag inte som jag vill så kontaktar jag media". Och det är klart att förr eller senare kommer de att hitta något som de tar upp. Människor begår misstag, det är den mänskliga faktorn.
Vetlanda har alltså ögonen på sig i större utsträckning än tidigare och det finns ju något positivt i det. Vi måste jobba ännu hårdare med kvalitet, rutiner och uppföljning. Det finns inget annat sätt att återskapa ett förtroende. Men det är ett långsiktigt arbete och det kräver tid, resurser och ett öppet, förändringsvilligt sinnelag hos alla anställda såväl som hos politiker.
Sista punkten i mitt resonemang handlar om media. I takt med att de ekonomiska och personella resurserna på redaktionerna minskar, minskar också möjligheten till djupanalyser och granskningar som kräver mer tid och resurser. Därför tror jag att vi kommer att se en större fokusering på offentlig sektor i media. Detta eftersom offentlig sektor har offentlighetsprincipen till skillnad från företagsvärlden. Genom offentlighetsprincipen blir dokumentation tillgängligt och gör att arbetet för den granskande journalisten går snabbare och enklare.
Dokumentationen kommer alltså att bli ännu viktigare för oss i offentlig verksamhet. Granskande media eller granskning från revision eller annan myndighet går till stor utsträckning ut på att bevisa skuld eller oskuld genom dokument eller avsaknad av dokument alltså måste vi jobba mer med dokumentation i alla verksamheter och verksamhetsled. Ett konstaterande är alltså att vi behöver jobba mer med våra arkiv och rutiner för vilka dokument som ska sparas.
I de fall där vi granskats är det möjligen så att vi också har gjort saker rätt men vi har inte dokument som bevisar det.
En medmänsklig insats blir egentligen inget värd om du inte kan få ett kvitto på att du gjort den. "Såg inte någon att du strök den gamles kind, har det då hänt?" (Fritt översatt ordspråk)
En paradox kan jag tycka då vi egentligen borde lägga mer tid på människor och mindre tid på papper. Men det är bara att jobba på och försöka hitta vägar till en så effektiv pappershantering som möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar