Gömda i Aftonbladet

En recension som inte vet riktigt vilket ben den ska stå på. Den är en riktig "å ena sidan och å andra sidan". Inget konstigt egentligen även om det inte är så ofta som kritiker är så "dubbelseende".

Men jag blir lite full i skratt när jag läser slutklämmen.

Det är mycket mer än Liza Marklunds journalistiska trovärdighet som brister, det är också en kollaps i delar av den för närvarande rätt självgoda bloggvärlden. Här propageras det för ”sanningen” – den riktiga sanningen – här skrivs förringande om ämnet kvinnomisshandel, här hetsas det mot både Marklund och ”Mia”. Än författas det brev till Oprah Winfrey, än ropas det på bokbål. Så mycket hat och avsky och desperation är svårt att ta in. Ett provocerande rum av utspolade frustrationer.

Det är så uppenbart att det som numera kallas gammelmedia känner sig så "hotade" av sociala medier som bloggar och annat. När vem som helst kan skriva sin egen "artikel", "recension" eller "krönika" så tappar de etablerade medierna en del av sin maktfullkomlighet.

If you can't beat them join them!

Jag tror ändå att gammelmedia förstår det uttrycket och redan idag har de flesta nättidningar (Herencokoncernen är en av de få som valt bort Internet som arena), bloggar och många finns på minibloggar och andra sociala medier.

Att då kalla bloggosfären för "självgod" och "Ett provocerande rum av utspolade frustrationer" känns faktiskt bara patetiskt och väldigt skrattretande.