Tre serier

Tre underhållningsserier har nu avslutats och det är egentligen inte så mycket att säga om varken stjärnor på is, idol eller bonde söker fru. Däremot finns det en del spännande att reflektera över när det gäller upplägg och media. Idol till exempel. Alla idolomgångar följer samma koncept. två eller tre män i juryn och bara en kvinna. Stjärnor på is-juryn bestod av tre män och två kvinnor. Varför, undrar jag? Det skulle vara spännande att se ett koncept som bygger på en jury med kvinnor i majoritet men det är förmodligen omöjligt... i Sverige... idag 2008.

Media har följt samma upplägg efter alla seriefinalerna. Först en upptrappad konflikt mellan finalisterna. Tittaren och läsaren kan ju inte bedöma hur mycket sanning som ligger i konflikten men troligt är ju givetvis att det finns tävlingsnerver och tävlingsinstinkt med i spelet.

Så, direkt efter finalen blåser media på med sitt största utrymme om tvåan. Det har varit för kort tid att rösta, olika förutsättningar för de tävlande, den som vann favoriserades av tvbolaget, juryn eller tittarna eller bonden valde fel. Så kommer ett antal artiklar där tvåan får uttala allt om sin besvikelse och om hur orättvist allt varit.

Så efter några dagar så ges lite mer utrymme åt den som faktiskt vann, fast fortfarande med konflikten med tvåan som tema.

Någon av tidningarna ställde den retoriska frågan i en artikel. Är det bättre att bli tvåa. Ja, med tanke på mediaexponering är det nog så. Ettan blir dessutom hela tiden ifrågasatt i media och måste försvara sin vinst, det behöver aldrig tvåan göra. (Här en kommentar om just detta från stjärnor på is "Att det sedan vinklades i flera tidningar att vi var besvikna på både det ena och det andra i och med gårdagens röstning och resultat stämmer inte alls!!")

Här finns en stor skillnad mellan underhållningstävlingarna och idrotten. Ett fotbollslag som vinner hyllas medan tvåans misstag analyseras och kritiseras i media i dagar och veckor. I underhållningstävlingarna är mediadramaturgin den helt omvända.

Jag tror inte att vi egentligen är medvetna om hur media styr vårt sätt att tänka och agera.