Fyra timmar Vetlanda-Ingelstad

Igår gick det snett ordentligt. Vi pratar mycket om kollektivtrafik just nu och och om att buss är ett smidigt alternativ. Nja, jag vet inte det jag!

När storasyster ska till Ingelstad på söndagkvällen så är det inte alldeles enkelt. Det finns nämligen en länsgräns ivägen. Nåväl, ett alternativ är att skjutsa henne till Nottebäcksterminalen, en busshållplats mitt ute i ingenting ungefär 25 minuters bilfärd mot Växjö. Igår hade jag tre vetlandatjejer med mig i bilen dit och jag släppte av dem och åkte hem igen. När storasyster varit själv har jag väntat tills hon är på bussen men nu släppte jag bara av dem.

Det skulle jag aldrig ha gjort!

När jag kom hem ringer hon. -Mamma vi står här fortfarande, det kommer ingen buss, den har pajat. Det kommer en reservbuss sa en chaufför i en annan buss som passerade men han visste inte när.

Jag var precis på väg ut i bilen igen, svärande över mig själv och att jag släppt dem utan att se att det kom någon buss när hon ringer igen.

-Mamma chauffören som vi pratade med förut har kommit tillbaka, han skulle egentligen åt ett annat håll men han kör turen till Växjö istället.

Tack och lov för honom som kände ansvar för tre vilsna 16-åringar på en busshållplats mitt ute i skogen. En kram och en stor rosenbukett.

Tyvärr hann de inte till bussen i Växjö som skulle ta dem till Ingelstad utan de fick vänta en och en halv timme i Växjö men den tiden tillbringade de med att äta hamburgare så då gick det ingen nöd på dem.

Och jag har lärt mig en läxa. Bussen har alltid kommit alla de andra gångerna som jag stått och väntat men den enda gången jag bara släpper av dem och åker, ja då kommer givetvis ingen buss. Lagen om alltings enländighet kallas det.