lördag, oktober 04, 2008

Löntagarfonder och kanelbullar

Svd påminner idag om socialdemokraternas socialiseringsprojekt löntagarfonderna som avsåg att flytta ägandet av företagen till fackförbunden.

Inga företag var för små för att undantas. Facket skulle kunna ta över salladsbarer och mindre byggföretag precis på samma sätt som stora företag. Det hette att makten skulle flyttas till de anställda men i praktiken var det en gigantisk koncentration av makten till de stora fackförbunden och därmed till socialdemokraterna som skulle få fullständig makt över både politiken, företagen och de anställda. Därmed skulle det demokratiska samhället i praktiken försvunnit för vem skulle kunna utmana den som har makt över alla viktiga funktioner i ett samhälle.

Vet man hur det hade gått för storföretagen om löntagarfonderna införts enligt 1976 års LO-modell? Ja, om de hade sjösatts 1980 skulle facket redan 1981 ha varit största ägare i Handelsbanken och i SEB året efter. År 2000 skulle löntagarfonderna ha varit ­majoritetsägare i fem av de 16 stora svenska börs­företag som studerats och den genomsnittliga ägar- andelen skulle ha uppgått till 39 procent. Wanja Lundby-Wedin skulle i dag ha varit näringslivets tyngste aktör.

Någon undre gräns för företagens storlek sattes inte. Alla skulle fondsocialiseras.

När man idag tittar på förslaget är det märkligt att människor inte reagerade mer. Det förklarar också Marita Ulvskogs uttalande om att maktskiftet var att likna vid en statskupp.

Idag får vi ta en kanelbulle och vara tacksamma över att det fortfarande finns möjlighet att gå till ett privatägt café och fika.

Inga kommentarer: