Att själv göra det andra inte får

Richard Slätt var inbjuden som talare till vår distriktsstämma i våras och bortsett från det obetänksamma i att ta med sin hund och räkna med att ha honom med sig in i stämmolokalen (med tanke på eventuella allergier är det något som man väl bör tänka på när det gäller större sammankomster) så fick jag ett gott intryck av honom. Dessutom hade vi vår stämma i en skolmatsal och det var direkt olämpligt att ha en hund där. Nu fick mina flickor rycka ut för att vara hundvakter under förmiddagen så det löste sig.

På sin blogg skriver han nu i efterdyningarna efter FRA-beslutet

I övrigt vill jag berätta att det är mängder med kommentarer som jag inte släpper igenom och det är sådana som övergår i rena hotelser eller andra olagligheter.Jag må ha ett extremt mustigt språkbruk, men jag drar gränsen vid lagbrott. Jag hoppas att ni kan göra detsamma i kontakt med de som röstat ja till lagen. Vi må ha vår fulla rätt att vara extremt arga, men jag kommer aldrig tycka att det är ok med hotelser eller att man jämför ledamöter med nazireferenser.

Detta stöder jag definitivt. Det måste kunna gå att diskutera konstruktivt utan att ta till hotelser och personangrepp.

I en tidigare bloggpost kan man dock läsa från honom att:

Jag är en person som aldrig kommer att agera självcensur på bloggen. Jag kommer alltid att erkänna att det finns känslor som kärlek. Finns det kärlek så finns det hat och det kommer jag aldrig att förneka eller dölja.

Och i en kommentar på Fredrick Federleys blogg kommer det ett hot om att sänka honom för all evig framtid.

Och som sagt, tre timmar tv-inspelning till Insider förra våren kommer sänka Federley för all evig framtid när det gäller trovärdigheten. Nu längtar jag hem till Sverige något vansinnigt.

Han längtar alltså efter att hämnas och hoppas på att resultatet av hans hämnd ska bli att Fredrick ska tappa trovärdigheten för all evig framtid.
Vem behöver fiender när man har sådana så kallade vänner.