Partipolitik

Fallet Louise har passerat genom ett antal olika stadier. Det gäller att försöka hålla huvudet kallt och göra det som är rätt och riktigt.

Det som är rätt och riktigt är inte alltid synonymt med det som allmänheten vill ha. Allmänheten vill ha syndabockar och blod.

All uppståndelse har ändå fört något positivt med sig när det gäller socialtjänstens verksamhet. Frågorna diskuteras både på lokal och nationell nivå och en rad förändringsförslag har kommit som kommer att förbättra för de barn som behöver samhällets hjälp. Det handlar inte om att gå tillbaka till gamla rutiner. Det handlar om en helt ny verksamhet och det tror jag mig kunna säga gäller för alla kommuner.

Men för allmänheten räcker det inte med att familjesektionens chef Bo Hedbrant har avgått. Nej, man hade riktat in sig på Ola Götesson och kräver fortfarande hans huvud på ett fat oavsett om han är skyldig eller inte. Rättsäkerheten gäller inte honom. Han och hans familj har inga mänskliga rättigheter.

Nu har processen hamnat i stadiet "partipolitik". Beslut är taget av majoriteten och oppositionen vädrar morgonluft. Genom att blåsa under allmänhetens missnöje förväntar de sig ökade väljarsiffror. Media hakar gärna på. Gud nåde den som kritiserar en journalist.

Den svåra vägen är att ta ett beslut mot en stark opinion och det kan definitivt straffa sig med minskat väljarstöd oavsett hur riktigt och rättssäkert beslutet än är.

Den enkla och populistiska vägen är att följa med strömmen och blunda för de offer man samtidigt måste göra på justitias altare på väg mot fler väljare.

...det är vägen som är mödan värd...

Jag vet inte det jag.
För mig har denna möda bara lett fram till ett nytt vägskäl.