Strax innan sommaren fick jag ett telefonsamtal från en person som hade hört att jag kritiserade Uppdrag Gransknings ensidiga granskning av "Fallet Louise" på min blogg. Det var en kvinna som hade starka synpunkter på Vetlandas socialtjänst och hon nästan skrek att jag genast skulle sluta upp med mitt skrivande.
"Fallet Louise" var ett resultat av "den kristna högerns tyranni", sa hon bland annat. Hon påstod att personal på socialförvaltningen hade berättat för henne om sina chefer och om nämndsordföranden och allt och alla stödde hennes tes, menade hon. Jag förstod av samtalet att hon hade personliga erfarenheter av arbete inom socialtjänsten men att hon av anledningar som hon inte gick in på hade fått sluta men att hon hade i det närmaste dagliga kontakter med förvaltningen.
Hon sa att hon alltid skulle fortsätta sitt arbete mot "den kristna högerns tyranni" och att hennes nästa inriktning var barn och utbildningsförvaltningen.
Så avslutade hon samtalet med att åter säga att jag genast skulle sluta upp med mina skriverier annars skulle hon se till att kommunalrådet som är centerpartist också skulle åka med i fallet.
Jag har tänkt mycket på samtalet under sommaren. Detta är en kvinna som jag haft stor respekt för. Hon är driftig och engagerad för sin bygd. Jag har också uppfattat att hon har ett stort hjärta även om hon kan vara lite "hastig" i sina bedömningar. Men nu var det något annat.
Detta samtal handlade om personlig hämnd och "fallet Louise" tycktes ha gett henne ett "passa påläge". Hennes drivkraft tycktes inte i första hand vara omsorg om en flicka som farit illa utan en personlig och kanske politisk drivkraft.
Det är väl mänskligt, antar jag, men jag känner sorg över att det ska vara så.
Inte ger det heller "Louise" svar på frågan "varför?".
På onsdag kommer Barbro Hindbergs rapport att presenteras för kommunstyrelsen. Hoppas att svaret kommer då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar