Back to Basic

Här tillbringade jag barndomssomrar hos min mormor och morfar.

Här träffades släkten till dignande kalas med den obligatoriska ostkakan till efterrätt.

Här byggde vi kojor i skogen och åt svarta, söta körsbär från de många träden.

Idag är det en annan tid och våra barn har nyss vuxit ifrån sommarens lek på höskullen och kojbyggandet. Min mormor och morfar finns inte mer men mina barns mormor och morfar har tagit över rollen som befolkare av många generationers kulturarv.

På bodens vind, ett stilleben av generationers pinnstolar tillsammans med det gamla vargspjutet som sitter instucket mellan takspånen.

Bodens nedervåning, min morfars verktyg och hyllor med burkar med spik, skruv och annat småplock. Dammigt och fullt av spindelväv men vittne om småbrukarens knappa villkor.










I den låga gamla ladugården är det tomt under sommaren. Simmental-korna går ute på ängarna tillsammans med sina kalvar. På väggen i ladugården finns de avbildade tillsammans med Sappo, vallhunden som numera springer på de evigt gröna ängarna.










I växthuset får man huka sig i dörren för vindruvsklasarna som redan vuxit sig stora men har ett tag kvar innan de blir mörkt blå och fantastiskt söta i smaken. Zilga heter sorten som kommer från Baltikum och som är härdig nog för denna delen av Smålands karga zon 5.











Blåklockorna reser sig stolta och ännu dröjer det någon vecka innan lien ska vandra mellan stenarna och man får höra det taktfasta ljudet när plånet skärper bladet.