Inga faktafel men...

Hjördis Flodström Nilsson är en modig människa. Hon vågar utmana medias makt och ifrågasätter det riktiga i att massmedias granskande roll har förändrats till att också bli den makt som är både åklagare, domare och bödel. Hon protesterade mot det hårt vinklade mediadrev som dömde i det så kallade Oskarshamnsfallet 2002 och hon protesterar nu.

En folkmassa kräver rätten att få fälla en livsavgörande dom utan att ha kunskap om något brott är begånget, eller vem som ska dömas och för vad.En budbärare vid namn Janne Josefsson använder tv, som folket vanligtvis känner stort förtroende för. Han kablar ut ett budskap om en provocerande ”sanning”, konstruerad i syfte
att svartmåla, förfölja och ytterst upphöja budbäraren själv till de svagas beskyddare.De anklagade socialarbetarna får ingen försvarsadvokat, ingen chans
att berätta sin version och följdriktigt inte heller någon rättvis rättegång.

Hon får förstås inte stå oemotsagd av Uppdrag Gransknings journalister.

Alla fakta i reportaget och den bild som Louise själv gett av sitt liv är belagt i varje enskild detalj, genom polisrapporter, förundersökningar, en mängd domar, länsstyrelsens utredning, ett 50-tal vittnesmål från grannar, poliser,
socialarbetare, skolpersonal och inte minst genom den familjeutredning som socialförvaltningen i Vetlanda till slut gjorde sedan flickan rymt förra året.
...
Återkom gärna, Hjördis Flodström-Nilsson, om du på en enda punkt kan
belägga några faktafel i granskningarna av socialtjänsten i Oskarshamn eller
Vetlanda.

Allt finns skriftligt bevisat och därför menar Janne Josefsson att allt han säger är sant. Det är förmodligen så. Han kan inte beläggas med faktafel. Nej, nej hans arbete går ut på något mycket mer raffinerat än så.

Hans arbete lever på det som inte sägs och på tittarens tolkningar. Hur ska man kunna angripa det? Självklart är det mycket svårare och det utnyttjar Uppdrag Granskning till fullo. Jag ska här bara ge två exempel.

Genom att låta flickan berätta om och om igen om de sexuella övergrepp hon utsattes för får tittaren bilden av att socialen lät henne bo kvar trots detta. Tittaren får inte veta att hon först sedan hon kommit till familjehemmet berättat om detta och att socialen inte kunde veta något om det.
Flickan tvingades bo hos sin pappa som våldtog henne och socialen gjorde inget, blir tittarens slutsats.

Genom att utelämna det faktum att "Louise" bodde långa tider hos sin farmor och farfar (vilket finns beskrivet i länsstyrelsens utredning) ger Uppdrag Granskning bilden av att hon bara bodde hos pappan.
Flickan var ensam och helt utelämnad till pappan och inga andra vuxna fanns till för henne under alla år, blir tittarens slutsats.

Slutreplik från Hjördis Flodström Nilsson i Svd.

Ni gräver i fall där drabbade människor redan fått hjälp av sam­hället. Och ni hetsar tv-tittarna, som inte har möjlighet att bedöma vad ni serverar dem eftersom de inte har full insyn i journaler och känsliga dokument.Bara ni har kunskap om Sanningen. Vilken självbild!
...
Ni ljög inte – men vad kallas det att medvetet utelämna avgörande fakta?

Uppdrag Granskning är inte ute efter hela sanningen eller att allsidigt belysa ett svårt och känsligt ämne.

Uppdrag Granskning är inte ute efter att granska utan de är ute efter att döma.

Uppdrag granskning är inte ute efter att berätta om en människa utan de är ute efter en bra story!

Uppdrag Granskning är en redaktion med enorma ekonomiska förutsättningar. Där finns en del av landets högst betalda journalister. De är våra egentliga makthavare med makt att sätta demokrati och rättssäkerhet åt sidan.

Bra scoop finns överallt. Nästa gång är det du som får gå.