tisdag, augusti 15, 2006

Kadhammar igen

Ännu ett partiledarporträtt signerat Peter Kadhammar. Denna gång har han följt Fredrik Reinfeldt och tecknar ett porträtt av en man tyngd av sin historiska uppgift och han verkar inte glad, skriver Kadhammar.
Vad är det för fel med att vara tråkig? Är det alls tråkigt att vara tråkig? Är det inte mediesamhällets vanliga tönteri att reducera en människa som vill resonera och vara seriös till just – tråkighet?

Seriösa resonemang och saklighet, javisst men där måste också finnas en eldsjäl och ett brinnande engagemang för de värden man tror på. Det är bra att Fredrik Reinfeldt tar sin uppgift på allvar, allt annat vore oacceptabelt. Jag tror att problemet ligger i att han också tar sig själv på väldigt stort allvar.

Alltför ivrig att framstå som statsministerkandidat och landsfader faller han i samma fälla som Göran Persson. Statsministerfällan...den där allt personligt engagemang och all politisk glöd måste dämpas och stoppas undan för att inte störa den mediala bilden av statsman med internationell värdighet. Likt en avmätt president som vinkar stelt och överlägset leende mot ett upprymt och glädjerusigt folk.

Nej tacka vet jag politiker av kött och blod. Som när vår egen riksdagsledamot från Jönköpings län, Margareta Andersson måste svälja hårt för att kunna fortsätta sitt tal om världens och Sveriges utsatta kvinnor och barn. Eller när man till och med från sista bänk ser hur det lyser av engagemang om Maud Olofsson och hon talar sig varm om angelägna ämnen.

Inga kommentarer: