Det är med blandade känslor jag läser att djurskyddsmyndigheten nu vill förbjuda hästägare att endast hålla en häst.
I vårt moderna samhälle har vi en benägenhet att förmänskliga djur och ge dem människors känslor och handlingsmönster. Det pågår till exempel ständigt en debatt om hundar och om deras uppfostran. Kritiker menar att det är djurmisshandel att vara så bestämd mot sin hund som man kan behöva vara för att hunden ska lyda. Ett nyp i örat för att markera ledarskap kan behövas på en ouppmärksam hund. En kommunikation mellan människa och hund på hundens språk. Den som har sett en tik tillrättavisa sina ungar, i våra ögon, rätt hårdhänt vet vad det handlar om. Den som ser hunden som en mäniska tycker däremot att hunden är kränkt och misshandlad.
Ett annat tydligt exempel är när våra djur blir sjuka eller döende. I mina ögon är det så att det är jag, mäniskan, som är ansvarig för mitt husdjurs liv och död. I och med att jag skaffar mig en hund eller katt eller för all del en häst så är jag också ansvarig för att djuret har ett bra liv och får dö utan orimliga plågor.
Med dagens utvecklade veterinärvård är det lockande och i många fall möjligt att rädda ett djurliv "till varje pris". Men frågan som måste ställas är, kommer djuret att räddas till ett "bra" liv. Är det rimligt att gång på gång operera en tolv år gammal och plågad hund för att husse och matte vill det? Ja, det går inte att svara generellt på men alternativet, att avliva, måste kunna övervägas.
Går man in på bukefalos.com och läser hästannonser så ser man ofta "nödrop" om hästar som riskerar att gå till slakt om inte någon köpare dyker upp och köper hästen för slaktvärdet. Det handlar ofta om hästar som inte "håller" av olika anledningar. De kan vara "omöjliga" eller "skadade" men ändå ska de till varje pris "räddas".
Frågan är vad man "räddar" hästen till. Ännu en köpare som misslyckas och så blir det försäljning igen? Är verkligen ett "dåligt" hästliv bättre än inget liv alls. Vem har ansvaret för ett "dåligt" hästliv. Varför har många så svårt att acceptera att avliva ett djur?
Jag tror att det handlar om att vi "förmänskligar". Vi tänker det som att vi skulle avliva en mäniska. Det är klart att då blir det en omöjlig tanke. Då blir det mord.
Tillbaka till djurskyddsmyndigheten och de ensamma hästarna. Ja, hästar är sociala djur så långt håller jag med. Men här finns också en motsägelse. En häst som alltid är van att ha sällskap kanske inte skulle gå att rida ut själv på. Den kanske inte skulle klara att vara själv på en hoppbana eller i ett ridhus. Många hästar är sådana att de blir ytterst stressade av att bli lämnade ensamma i ett stall. Alltså måste vi både vänja hästen vid ensamhet men också ge möjlighet till sällskap.
Borde det inte räcka med att lita till sunt förnuft? Nja, idag är det så att många människor köper sig en häst utan att ha speciellt mycket erfarenhet av djurhållning och då kan det vara bra med riktlinjer. Vi har inte längre den naturliga erfarenheten av att handskas med djur så som man hade förr när hästen var både ett arbetsredskap och ett fortskaffningsmedel. Med dagens fritidshästar och statussymboler följer också en attitydsförändring när det gäller hästhållningen.
En bekant till mina föräldrar, gammal hästkarl sedan många, många år blev anmäld för vanvård av de två små "shettisar" som han hade på "ålderns höst". Anmälaren ansåg att det var synd om de två ponnyerna som fick gå ute i hagen varje dag i ur och skur utan täcke. Att shetlandsponnyers päls är mycket väl lämpad för väder och vind eller att de båda ponnyerna hade god omvårdnad, bra mat och nattvila i ett bra stall med rena, välskötta boxar kunde enligt anmälaren inte uppväga deras "raggiga" utseende. Denna händelse visar tydligt på den attitydsförändring som skett. Numera ska en häst tydligen vara klippt och ha täcke för att det ska vara "normalt" i allmänhetens ögon.
Tack och lov menade veterinären som kollade upp de anmälda shettisarna att det var god hästhållning hos den äldre mannen men shettisarna började bli gamla och mannen bestämde sig för att avliva dem och inte ha häst mer. Jag tror ärligt talat att han aldrig kommer över känslan av att han, som haft hästar i hela sitt liv och alltid månat om deras bästa, skulle bli anmäld för vanvård.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar