Det berör oss

Jag kan inte "ta in" allt det lidande som 10årige Bobby fick utstå innan han mördades. Det är ändå så att han genom sin död fått "ge ansikte" åt alla de barn som misshandlas och torteras varje dag men som vi inte ser eller inte orkar se.

När något berör så rakt in i hjärtat så vill man "göra något". Man vill hjälpa till och visa att döden inte var förgäves. Att döden trots allt kunde betyda något bättre för framtiden.
En bloggare med bloggnamnet Vendettanbettan gjorde sin frustration över dådet till något kreativt och startade uppropet "Alla barns säkerhetsnål". Säkerhetsnålen som en symbol för barns trygghet är jättebra och jag tänker genast sätta en på min jacka, bredvid majblomman. Säkerhetsnålen kommer säkert att ge upphov till frågor och då får man en chans att diskutera barns utsatthet och vad man kan göra för att förbättra situationen.

Tyvärr finns det alltid de som inte kan klara att någon gör något av hjärtat och också får välförtjänt uppmärksamhet för det. Vendettanbettan har råkat ut för det av någon som, lite föraktfullt, säger sig inte ha fattat poängen med säkerhetsnålen utan förespråkar andra typer av manifestationer istället.

Nej, man kan inte rädda världen med en säkerhetsnål men det är ETT sätt att visa sitt stöd och uppmärksamma en viktig fråga på och det ena sättet måste inte ta ut det andra. Att gradera vissa "stödformer" som bättre eller sämre som den här personen tycks göra leder då genast till diskussionen om pengar. Är jag en bättre människa för att jag skänker mycket pengar? Kan Vendettabettans säkerhetsnål som får stor uppmärksamhet i media över hela landet vara mer värt än om hon "bara" hade skänkt pengar till välgörande ändamål?

Det är frågor som jag tror man måste fundera över innan man uttalar sig och kasserar folks hjärteinsatser.

Mamselamsen har också fått kommentarer om sin kampanj till stöd för forskningen om sjukdomen Epidermolysis Bullosa. Läs mitt tidigare inlägg här. Mamselamsens dotter har skrivit en fantastisk sång till minne av Tille som nyligen dog av sjukdomen och Mamselamsen gör hela tiden i sina inlägg på sin blogg hänvisningar till sången och uppmanar bloggbesökarna att skänka pengar till forskningen.

Att Camilla också får välförtjänt uppmärksamhet för sin sång sticker tydligen i en del personers ögon och det har förekommit någon sur kommentar om att "Mamselamsen nog borde låta Tille vila i frid".

Jag menar att både säkerhetsnålen, Camillas sång och kändisar som ställer upp som "skyltnamn" för olika behjärtansvärda ändamål är bra. Det visar ett engagemang för viktiga frågor och jag är helt säker på att det på ett mycket effektivt sätt sätter ljuset på de problem som finns.

Sura kommentarer får man nog mest sätta upp på avundsjukans konto för: "Det kan aldrig vara en bra idé om inte jag själv har kommit på det".

Heja Vendettabettan och Mamselamsen! Mitt stöd har ni! (Trots att det inte var min idé)