Hakelius om svartsippor

Läs Johan Hakelius krönika om svartsipporna i osynliga partiet.

Ni vet den där hemliga klubben som man hade som barn. Samlade i lekstugan kom någon på att vi skulle bilda en hemlig klubb. Vad den skulle göra eller betyda var inte så viktigt. Det viktigaste var att den var...just...hemlig.

Fast...vad är det för vits med en hemlig klubb om den är så hemlig att ingen annan än klubbmedlemmarna vet om den. Vad är det för vits med den hemliga klubben om det inte finns någon som står utanför och undrar vad vi gör i vår hemliga klubb. Helst ska ju också någon bli avundsjuk och gärna vilja vara med...fast...det får de ju inte.

Inte i vår hemliga klubb i alla fall. För den är så hemlig...så.

Kanske blir någon nyfiken om vi antyder lite. Kanske på skolgården. När vi gungar...eller i kön till "matan"...

Så vi tisslar och viskar lite men det verkar inte som om någon bryr sig.

Då pratar vi lite högre.

Barn 1: -Ikväll träffas vi *hemlighetsfull röst*
Barn 2: -Ja, då träffas vi i vår hem... *lika hemlighetsfull*
Barn 1: -Tyst, någon kan höra oss *ser sig förväntansfullt om*

Barn 3 närmar sig: -Ska ni träffas och leka

Barn 1: -Leka! Vi leker inte i vår hemliga klubb. *Ser överlägset på Barn 3*

Barn 3: -Vad gör ni i er klubb då? *Ser surt på Barn 1*

Barn 1: -Vi... vi.... ja alltså...Vi gör hemliga saker!?!

Hmmm.....