Men hallå! Varför är jag inte förvånad!!
Allt för makten är ju socialdemokraternas ledord och det berättigar tydligen till att ta till precis vilka metoder som helst.
Först förnekades det hela från partiledningen men vi som kan en del om datakommunikation vet att det är nästan omöjligt att lyckas "spoofa" en IP adress och ännu mer omöjligt under så lång tid och under så regelbundna former som detta varit tal om.
Dessutom vore det väl ytterst märkligt om inte det regeringsbärande partiet lyckats skydda sig bättre mot dataintrång på sitt nätverk. Det vore verkligen en skandal i sig.
Jag tycker att Jonas Morian på sin blogg tydligt visar att smutskastningskampanjer kommer att bli vardagsmat framöver, inte minst från de entusiastiska medlemmarna i SSU.
Själv hörde jag talas om de här mejler redan för ett par veckor sedan och tänkte då att det var några överentusiastiska SSU:are som gick för långt i sitt kampanjarbete. Och jag hoppades att de inte var så in i helvete dumma att de skickade mejlen från några servrar som gick att spåra.
Skriver han på sin blogg och...tja vad ska man säga. Han är tydligen mest irriterad på att det hela gick att spåra.
Jag hoppas verkligen att Fredrik Reinfeldt polisanmäler det hela och jag hoppas att vi slipper se mer av den här typen av smutskastning.
2 kommentarer:
"Han är tydligen mest irriterad på att det hela gick att spåra."
Nej, jag är mest irriterad på själva tilltaget, vilket torde framgå ganska tydligt här.
"Jag skulle kunna tänka mig, och observera att detta nu är en ren spekulation, att det under socialdemokraternas kartläggningsarbete av Reinfeldt (för att ett sådant skett är det nog ingen som ifrågasätter) kommit fram rykten och påståenden om anlitande av aupairer och svart arbetskraft."
Bara avslöjandet att en kartläggning av meningsmotståndare skett är anmärkningsvärt i sig för om man nu från partiledning sanktionerar en kartläggning av en annan partiledares privatliv vad har den då för syfte?
Förmodligen att hitta uppgifter som man sedan på olika sätt kan konfrontera personen med men som inte har något som helst med en sakargumentation att göra utan som syftar till att göra personen moraliskt tvivelaktig.
Allt enligt mottot: Kastad skit sitter oavsett om det är sant eller inte.
Kan socialdemokraterna inte besegra sina meningsmotståndare med sakargument då finns tydligen en "plan B"
Varför är jag inte förvånad?
Skicka en kommentar