Skolpolitiken

Det råder en viss julefrid över det politiska livet just nu.

Det enda som väl egentligen hänt är Alliansens förslag om att stärka yrkesutbildningarna. Inte ens regeringen tycks dock vara speciellt upprörd. När Ibrahim Baylan går ut och kritiserar förslaget genom att säga att det är klassisk högerpolitik och att de borgerliga vill skapa en sorteringsskola som drabbar arbetarklassens barn, ja då låter han mest uppgiven och trött.

För mig som lärare på ett yrkesprogram har det varit uppenbart länge. Det funkar inte. Tanken med att alla elever ska ha behörighet till högskolan är vällovlig och ser bra ut på papper men den har ingen verklighetsanknytning.

En kvinnlig lärare som intervjuades på nyheterna sa ungefär att detta är det uppdrag vi har som lärare och det måste vi försöka motivera eleverna till.

Visst är det så. Vi försöker hela tiden. Vi motiverar, gör roligt, integrerar, kombinerar och försöker på alla sätt att få våra elever på elprogrammet att förstå att behörighet till högskolan är nödvändigt även om de helst bara vill ut i arbetslivet och spika kabel så fort som möjligt.

Men att motivera den som inte själv vill är omöjligt. Saknas den inre drivkraften blir resultatet icke godkänt. Ungdomarna sitter av tiden, är fysiskt närvarande fast inte mentalt. Ibland försöker jag säga att gymnasiet faktiskt är frivilligt, det finns inget skoltvång för gymnasieåren. Då får jag genast tillbaka frågan: Vad är alternativet?

Ja, finns det något alternativ?

Under min gymnasietid var jag inte speciellt ambitiös. Jag klarade mig hyfsat men hade definitivt inte så bra resultat som jag skulle kunnat ha. Skoltrött, sa jag men egentligen handlade det nog mer om tonåringens osäkerhet inför det avgörande yrkesvalet. Det kändes så definitivt. Var det verkligen detta jag egentligen ville göra?

Så ut och jobba ett antal år. Familj och barn. Trivdes rätt bra men kände att jag kom till vägs ände. Dags att välja väg. Det blev studier. Först på Komvux och därefter på högskola. Vilken skillnad. Motivationen fanns och studieivern. Resultatet lät inte vänta på sig. Höga betyg och en otrolig stolthet över att erhålla stipendie för goda studieresultat på ingenjörsutbildningen.

Nej, fram för mer av det livslånga lärandet istället för koncentration på utbildning under ungdomsåren. Dagens studiesystem är frukten av ett gammalmodigt "tänk". Ett resultat av industrisamhällets idé om ett yrke som varar livet ut. Var person på sin plats vid det löpande bandet.

Det är nya tider och nya kunskaper som gäller. Studier, arbete och karriär blandas och blir till olika perioder av arbete och olika karriärer varvat med studier på olika nivåer.

Så vill jag att det ska se ut i stället.