Skidåkning för hela slanten

Tyvärr har det blivit några dagars blogguppehåll igen. Jag hade tänkt att uppdatera bloggen via det abonemang som finns till mobilen men det vill sig inte. Jag kommer inte ens fram till bloggers startsida. Tekniken är bra när den fungerar men annars...

Om jag hade kunnat blogga från vår resa hade jag skrivit att vi har varit i Säfsen och åkt skidor. På längden säger de att det heter men det vete tusan...Jag tycker att det går väldigt mycket upp och ner. Nuförtiden kan jag i alla fall bromsa i nedförsbackarna och det är ett framsteg ska ni veta. Första året vi var iväg var familjen ruskigt imponerad över det dödsförakt jag visade genom att åka i hiskelig fart nedför backarna. (Att farten bara berodde på att jag inte kunde bromsa ville jag ju inte gärna erkänna.)

Någon elaking ser till att spåren inte bara går ner för den brantaste backen utan längst ner finns normalt sett också minst en tvär sväng. I bästa fall finns det ett spår hela vägen genom backen. -Tryck emot, skriker lillasyster och skrattar hejdlöst när jag kommer ner med armarna viftande likt en lindansös.

I sämsta fall finns det inget spår då blir det till att försöka hålla balansen i alla fall.

Förra året kunde jag med lite god vilja nästan hänga med lillasyster när hon satte iväg utefter spåret men i år var det helt kört. Vi påminde om haren och sköldpaddan i sagan där jag strävade fram, sakta men säkert, medan lillasyster pilade iväg med snabba skateskär.

Om jag hade kunnat blogga hade jag också berättat om den branta uppförsbacken upp till receptionen i stugbyn och alla de danskar som försökte ta sig upp för backen på sommardäck.

Vår stuga var strategiskt placerad vid ett speciellt brant parti av den lååånga backen så vi hade god överblick över de svärande bilisterna. Slirande, svärande, puttande, halkande och backande bilister i backen allt medan vi satt inne i stugvärmen och skänkte en tacksam tanke åt våra däck med dubb.

Om jag hade kunnat blogga hade jag förmodligen berättat om sol över gnistrande snö och om den tillfredsställelse som infinner sig efter att ha "kavat" sig runt ett helt varv på elljusspåret utan att ha ramlat en enda gång. Tänk vad lite som behövs för att glädja ibland.

Men nu kunde jag ju inte blogga från Säfsen så ni får allt så här i efterhand istället.