Några dagars blogguppehåll har det blivit.
Fredagen tillbringade jag i Stockholm på Rosenbad. Det var ett remiss-seminarie angående remissen om ett förnyat strandskydd. Strandskyddsremissen hade tidigare varit ute på en runda till de kommuner som är med och tycker till, däribland Vetlanda kommun.
Ett ganska skarpt, kritiskt svar skickades härifrån. Bland annat reagerade vi på att hela texten andas en stor misstro mot att regioner eller kommuner själva har någon förmåga att klara av de här frågorna. Att det finns problem i storstäderna, inte minst i Stockholm, med exploatering ända ut i vattnet gör uppenbarligen att alla kommuner ska få lida för det, även vi landsbygdskommuner med många mil orörd strand.
Nu hade förslaget reviderats på en punkt, nämligen beräkningsgrunden för när strandskyddet kan luckras upp något. I det nya förslaget sägs att kommunen kan peka ut områden för glesbygdsutveckling som skulle kunna innebära ett strandnära boende. Vetlanda kommun har tänkt i de banorna genom att föreslå område i Näshult och i Ramkvilla. För min egen del skulle jag också gärna se något område i delen runt Kvillsfors eller Pauliström.
Men tillbaka till seminariet. Till och börja med kan man fundera över stressen i hanteringen. inbjudan till seminariet gick ut med väldigt kort varsel och det skriftliga svaret ska vara inne redan den 23 december vilket är mer eller mindre panik. Som jag uppfattade det så berodde brådskan på att man vill släppa paketet i vår. (Det är ju valår nästa år)
På seminariet medverkade de tjänstemän som arbetat med frågan, dock fanns inga politiker i panelen. Från remissinstanserna fanns både politiker och tjänstemän och flera gånger kom vi in på politiska aspekter som tjänstemännen i panelen fick hänvisa till en annan gång.
Vid ett sånt här tillfälle borde det vara en självklarhet att också "politiken" finns på plats för att svara på frågor och jag tycker att det är fräckt att inte göra så. Det visar, tycker jag, på frågans sprängkraft och på att regeringen inte vill ta diskussionen.
Slutligen så avslutade panelen med att påpeka vikten av att remissinstanserna verkligen lämnar in sina skriftliga synpunkter innan den 23 december så att "de" kan BEMÖTA synpunkterna.
Jag får väl hoppas att det var en felsägning fast det kändes som att det var korrekt uppfattat att de inte hade lust att ta till sig våra synpunkter utan bara tänkte bemöta dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar