Ett år har gått sedan den stora Tsunamikatastrofen på annandag jul 2004. Katastrofkommissionen har släppt sin rapport med svidande kritik av landets ledning och krisberedskap.
I efterspelet om vem som är ansvarig säger Göran Persson att han har ett ansvar men visar inga tecken på att ta konsekvenserna av det. Lalia Freivalls sitter kvar som om ingenting hänt. Det påminner om brottsmisstänkta som kan klara sig undan straff genom att den skyldige inte kan pekas ut. Höga tjänstemän träter som barnungar om vem som ringt eller inte. Först är någon tvärsäker sedan osäker. Någon minns inte över huvud taget...
Och tiden går och snart har allt lagts i glömskans skål...
Efter kommissionens kritik fanns chansen att, med kraft peka på brister och utkräva ansvar. Bara centerpartiet stod rakryggat upp och ville agera medan övriga partier smög omkring och viskade nej, det är inte rätt tid, vänta... vänta. Efter KU utfrågningarna kanske...
Och tiden går och snart har allt lagts i glömskans skål...
Informationen som kommer ut är tvetydig. Massmedia kräver ut samtalslistor från det aktuella tillfället. Efter nyår ska besked komma, sägs det. Göran Persson går ut innan detta, sin vana trogen, och förekommer hanteringen genom att säga att några listor minsann inte ska lämnas ut, för det har han bestämt. Nu kommer information om att det inte finns några listor sparade. De slängs efter 6 månader. Detta trots att listorna användes som bevismaterial i katastrofkommissionens förhör och därför rimligen borde sparats...
Och tiden går och snart har allt lagts i glömskans skål...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar