måndag, december 05, 2005

Att handskas med sanningen...

...kan man göra på olika sätt.

I dagens Vetlandapost (finns tyvärr inte på nätet) uttalar sig representanter för samhällsföreningen i ett samhälle utanför Vetlanda.

Bakgrunden är att vägverket byggt om genomfarten genom samhället och samtidigt stängt av en infart. Den nya infarten finns nu ungefär 700 meter närmare samhället än tidigare. Samtidigt kortade vägverket sträckan med den gatubelysning som de äger och ansvarar för, så att den numera börjar strax innan den nya infarten. Observera att det alltså är vägverkets gatubelysning och inte kommunens.

Ordföranden i samhällsföreningen har lämnat in en skrivelse till Tekniska nämnden med en begäran om att kommunen istället ska sätta upp belysning där vägverket plockat ner sin.

Tidningsreportern har gjort ett reportage med ordföranden i samhällsföreningen tillsammans med en boende utefter sträckan. Rubriken är: Förening rasar mot släckt ljus.
-Här har varit gatubelysning i minst 50 år. Det verkar som om kommunen satt
igång en rivningskampanj mot Kvillsfors. Först river de lägenheter som vi vill ha kvar och nu tar de bort gatubelysningen.
Jag blev som tekniska nämndens ordförande uppringd av reportern och vi hade ett bra samtal där jag förklarade att den nedmonterade belysningen var vägverkets och inte kommunens och att de gjort bedömningen att den inte behövdes och därför plockat ner den.

I och med att vi nu fått en begäran om att kommunen istället ska stå för belysning på den aktuella sträckan, blir det en ökad kostnad för kommunen och ärendet får behandlas tillsammans med andra trafiksäkerhetsprojekt som kommunen har. Här handlar det då om en prioritering och utskott och nämnd får ta ställning till frågan.

Resultatet blev att texten i tidningen inte sa något om att belysningen var vägverkets och inte kommunens. Däremot skrev reportern att jag förklarade att:

det är vägverket som gjort bedömningen av att det inte behövs belysning på vägsträckan.
-Förvaltningen får titta på det här. Sedan får vi ta upp frågan i utskottet och därefter i nämnden.

Sanningen ligger i betraktarens öga. Tolkningen finns i jounalistens konstnärliga frihet.

Reportern har inte på något sätt farit med osanning men genom att han utelämnat delar av det jag förklarat så får den som läser artikeln fortfarande uppfattningen att det är kommunen som ansvarar för att belysningen har plockats ner.

Istället för att ge hela bilden väljer reportern ut den del av bilden som passar artikelns vinkling, i detta fall att kommunen monterar ner servicen på landsbygden och släcker ljuset.

2 kommentarer:

Vi på Kantarellen sa...

Det är därför som jag säger att media har den absolut största makten i Sverige. De väljer vad vi vanliga dödliga ska få veta.

Gunilla Hjelm sa...

Ja, och nåde den som kritiserar media. Den blir raskt anklagad för att vilja införa presscensur. Så det är inte mycket att göra åt problemet heller.

Snacka om makt!