Igår kväll var niondeklassarnas föräldrar på gymnasiet för att få information om de olika programmen. I minglet i gallerian stötte jag på en pappa som jag började samtala med om ungdomar och yrkesval.
Den här personen driver ett företag. Just nu hade han en polack, ett par letter och en kille från Estland anställda.
"Inga svenska ungdomar är intresserade av att jobba hos mig, de vill inte skita ner sina händer", sa han.
"Lönen är avtalsenlig men inte tillräckligt hög för att bli ett alternativ till A-kassan", fortsatte han sedan och började lovprisa sina anställda för deras höga ambitioner och deras vilja till utveckling.
"De börjar från noll, jobbar och pluggar samtidigt, läser in högskolekompetens och skaffar sig en bra utbildning. Det här är människor som vill något, som vill skapa sig en bättre tillvaro och är beredda att jobba för det till skillnad från de bortskämda svenskarna."
Samtalet avslutades med att vi bägge ställde oss frågan om vad som kommer att hända den dagen vi svenskar vaknar upp och inser att vi är förbisprungna när det gäller utbildning, kunskap och arbete. Vad händer när vi inser att någon annan med mycket högre ambitioner får de bästa jobben och den högsta lönen medan vi fastnat i bidragsträsket med en allt mindre bit av våra förfäders mödosamt hopskrapade välfärdskaka åt var och en?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar