torsdag, november 03, 2005

Socialdemokraternas partikongress

Så har socialdemokraternas partikongress avslutats. Eftersom jag de senaste dagarna bott granne med kaos så har jag inte följt kongressen så noga. Jag har nu surfat runt och läst både på och mellan raderna i de sammanställningar och artiklar som skrivits under kongressdagarna.

Bilden som tonar fram är att socialdemokratin har allvarliga problem och de problemen försöker man möta genom ännu mer av centraliserad makt, begränsad information och urholkad demokrati.

I sin iver att behålla makten styrs viktiga beslut över ombudens huvuden samtidigt som man utåt försöker ge sken av att allt är som vanligt. Rädslan för att ombuden ska ta "felaktiga" beslut är ändå uppenbar och lyser igenom all kosmetika.

Socialdemokraterna blir alltmer en enmansshow. Göran Persson sade i ett av sina tal att valet inte vinns av en person. Men han har inte agerat i samma riktning. Det mest minnesvärda på kongressen var snarare partiledarens förakt för de 350 ombuden. Han föregrep beslutet om fler pappamånader i föräldraförsäkringen genom att flera timmar i förväg säga att det inte kommer att genomföras före 2010. Och han sparade nyheten om sin oljekommission till journalisterna. Ombuden fick inget veta.

Perssons gäng tar ett fastare grepp. Tre av fyra nya ledamöter i partiets innersta cirkel, verkställande utskottet, sitter i regeringen; Baylan, Nuder och Östros. Den fjärde, IF Metalls blivande ordförande Stefan Löfvén, kom in på ett LO-mandat.

Mest poppis - inte Perssons grabbar. De som fick de varmaste applåderna på kongressen var däremot inte Perssons grabbgäng. Bland dem som uppskattades mest var LO:s Wanja Lundby-Wedin, s-kvinnornas Nalin Pekgul, SSU:s Anna Sjödin och EU-parlamentarikern Åsa Westlund.


Texten kommer från Aftonbladet och Lena Mellin. Det visar en partiledning som går i otakt med fotfolket och med sina höga hästar helt tappat kontakten med medlemmarna.

Socialdemokrater kommer ibland nära den underkastelse som stränga klosterordnar fordrar. Ta bara årets stora fråga, föräldraförsäkringen. Där får ombuden höra redan innan de börjat debatten att det inte spelar någon roll vad de bestämmer, partiordföranden och statsministern tänker inte föreslå någon kvotering mellan föräldrar.

Man kan ju fråga sig varför socialdemokraterna har en kongress över huvud taget när Göran Persson, enligt DN, tydligt talar om att besluten ändå inte kommer att följas.

Persson har tydligt markerat sitt absoluta motstånd mot en mer individualiserad föräldraförsäkring, då det inte finns någon majoritet i folkopinionen. Denna "Sifo-politik" är ett fegt argument; ett partis uppgift är också att bilda opinion. Att en stark majoritet i befolkningen vill behålla kärnkraften har ju inte hindrat Persson från att stänga Barsebäck.
skriver Expressen och talar också om att inte ett enda ombud vågade begära omröstning.

Det är ett tungt uppvaknande för den socialdemokrat som faktiskt tror på demokrati och inflytande att mosade kongressombud och överkörda gräsrötter väger så lätt i förhållande till makteliten.

Även om sömnen fortfarande tycks hyfsat god hos socialdemokraternas väljare så kommer uppvaknandet... förr eller senare.

Inga kommentarer: