Malin Siwe hänvisar bland annat till en pågående doktorsavhandling om utvecklingssamtalen i skolan.
Johan Hofvendahl har lyssnat på 35 utvecklingssamtal från årskurs fem, vilket ska resultera i en doktorsavhandling. Han konstaterar att lärarna oftare talar om elevernas inställning än deras kunskapsnivå, i alla fall när de skriver sina omdömen som klassläraren ska vidarebefordra. Vad säger det om takt och ton när musikläraren endast avlämnar omdömet "glad och positiv"? Hofvendahl påpekar att det ofta inte går att gissa vilket ämne det handlar när kommentarerna vidareförmedlas och noterar att "positiv, pigg och bra attityd är tre av bedömningens universalverktyg".
Eftersom jag arbetar som lärare på gymnasiet så är min situation delvis annorlunda på grund av att mina elever får betyg. Därför måste man i ett utvecklingssamtal relatera till elevens kunskap och till målen för de olika kurserna. Men det finns hela tiden saker att fundera över när det gäller målen och betygskriterierna. I mina datakurser är skillnaden mellan de olika betygskriterierna ofta enligt följande:
G: Ska ha klarat alla målen med viss handledning.
VG: Varit mer självständig. Självständigt sökt upp den information som behövs för uppgiften.
MVG: Löst uppgifterna på ett närmast yrkesmässigt sätt.
Här finns mycket att fundera kring och jag kan väl konstatera att det är oerhört få elever som når upp till ett MVG. Kanske är det väl tufft att begära av en elev i första årskursen att den ska klara sina uppgifter på ett närmast yrkesmässigt sätt. Det förutsätter förmodligen att eleven sysslat mycket med liknande uppgifter tidigare och därför skaffat sig erfarenhet som kan ligga till grund i kursen. Det innebär att elever som inte tidigare hållt på med datorer och därför behöver mer handledning inte har samma förutsättningar att nå höga betyg i kurserna.
Eller... hur ska man tolka kriterierna.
Nåväl, tillbaka till DN och Malin Siwe. I lärarens omdömen på grundskolan tror jag ligger en rädsla för att omdömet ska bli bedömning och betyg. Här kommer den politiska opinionen in. Alla ska med och ingen ska vara bättre eller sämre än någon annan.
I grundskolan ska inte elever bedömas, där finns klara signaler i och med att betygen är borttagna. Vad gör du då när du ger ett omdöme om var eleven står i förhållande till kunskapsmålen? Ett betyg, javisst.
Här finns en tydlig konflikt som gör lärarrollen knepig. Å ena sidan ska du ge ett omdöme om kunskaperna, å andra sidan riskerar du att kritiseras för att du gjort en bedömning som liknar ett betyg.
Enklare då att hålla sig till attityder. Jo, Kalle verkar tycka att matte är kul...
Eller, Kalle verkar tycka att matte är lite tråkigt...
Inte så det var tänkt men det blir konsekvensen.
2 kommentarer:
In med betyg igen!!! I alla fall från årskurs 4. Jag har en släkting, där det uppdagades först på högstadiet, att han hade stora luckor inom matten. Han fick kämpa hårt, för att ta igen detta.
Ja, eller i alla fall tillåta en tydligare bedömning av kunskaper i jämförelse mot målen så som det egentligen var tänkt.
Det är tyvärr knappast politiskt korrekt att vilja ha mer bedömning i skolan när det till och med finns krav på att slopa nationella proven i femman.
Nationella proven är egentligen den sista möjlighet som en lärare har att peka på kunskapsluckor och tar man bort den så blir det nog ännu fler som ramlar genom nätets stora maskhål.
Skicka en kommentar